När jag skriver att jag har varit på eller ska på fest är det kanske vissa av er som undrar om jag dricker eller inte och till alla er kan jag då tala om att nej det gör jag inte. Det är väldigt många ungdomar i min ålder som gör det men jag är inte en av dem. Självklart har jag smakat, att säga annat skulle vara en lögn, men mer än så är det inte. Varför dricker du inte är det många som undrar och jag har faktiskt även ställt mig själv samma fråga. Men när jag frågar mig själv varför jag inte dricker så frågar jag samtidigt mig själv varför ska jag dricka? Vad tjänar man på det egentligen? Visst alla man pratar med säger att allt blir så mycket roligare när man är lite berusad, men om jag har roligt utan alkohol i kroppen ser jag ingen anledning till att dricka. Så länge jag har roligt är jag hellre nykter och om jag inte vet vad jag missar så lider jag inte av det, eller hur? Jag tror att vissa kanske faller för grupptrycket och dricker bara för att alla ens andra vänner dricker och det tycker jag är synd. Jag ser inte drickandet som någon status sak. Jag känner inte att jag måste dricka för att "vara en i gänget". Sedan ser jag självklart inte ner på folk som dricker, verkligen inte, men jag kan tycka att de som låter bli är starka och ganska så själsäkra personer. Nu säger jag inte så för att jag själv är en av dem utan för att det faktiskt krävs mer styrka att låta bli att börja dricka än att börja.

 

Man har många gånger sett de som får i sig lite för mycket och tyvärr även alldeles för mycket och det är inte roligt för någon. Verkligen inte för personen i fråga och inte heller för personerna runt omkring. Jag tror att de flesta med mig vet att alkohol inte är bra för kroppen. Att dricka någon gång då och då ser jag inte som något större problem, men dricker man ofta och mycket så tar kroppen stryk. Innan var därför även min fysiska situation en anledning till att jag inte drack. Sedan är inte alkohol gratis utan det kostar pengar och då lägger jag hellre de pengarna på andra saker för tillfället.

 

Visst ska jag en dag också börja dricka och då dricka lagom. Men jag tänker göra det av min egen vilja och inte någon annans. Just nu ser jag som sagt ingen anledning till att börja och har därför inga problem att med att vänta. Den dagen, då jag känner att nu är det min tur, kommer så småningom, men tills dess har jag ingen brådska! För som jag skrev, vet jag inte vad jag missar lider jag inte av det.