En ingivelse...

 
 
Hej bloggen!
 
Idag har jag varit väldigt spontan och impulsiv! Något som inte är jättevanligt för mig då jag är en person som vill ha kontroll och inte tycker om att ta risker. Jag tänker oftast igenom saker många gånger innan jag väl bestämmer mig och har därför svårt att göra saker av känslan bara sådär. Men idag när jag var på väg till bussen fick jag en ingivelse. Helt plötsligt så poppade tanken upp att jag skulle klippa mig idag. Det var inte så att jag tänkte "okej dags att beställa en klipptid" nej utan jag tänkte "idag ska jag klippa mig"! Tänkt och gjort! Nu sitter jag här nyfriserad och hur nöjd som helst. Jag är nöjd över håret, men mest är jag nöjd över mig själv! Det är verkligen ett stort steg för mig att släppa på kontrollen såhär och bara gå efter känslan, gå till handling utan att fundera vidare på saken!
 
Så min första tanke var att kliva in på en salong i stan, men jag hann i alla fall stoppa mig själv där och ringde min frisör som jag alltid har klippt mig hos för att fråga om han hade någon tid. Han kan mitt hår utan och innan så det känns tryggast att klippa sig där. Lyckligtvis hade han tid knappt en timme senare så då hann jag även kika in hos mormor och morfar vilket alltid är lika trevligt! Inne i mitt redan "impulsiva jag" lät jag min frisör göra lite vad han själv ville, gissa om han blev glad! Han sken verkligen upp som en strålande sol haha! Han har alltid velat klippa mig kortare och idag fick han alltså chansen och jag måste säga att det inte blev så tokigt! :) Det var väldigt kul att se min mammas reaktion när jag kom hem då hon inte hade den blekaste aning om mina planer! Min lillasysters kommentar var "jättefint, men jag tänker då inte klippa mig så kort"! Snart kommer även min andra syster hem helt ovetande, ska bli spännande att se vad hon tycker!
 
Ikväll blir det inget festande för min del trots att det är Valborg. Jag tycker det är jättekul att gå på fest, men tycker även väldigt mycket om myskvällarna hemma med familjen! Vi får väl se om det blir en brasa i all fall, det har ju dock varit (är kanske fortfarande?) eldningsförbud.
 
Imorgon är det första Maj vilket betyder att vi är lediga från skolan, inget jag klagar på! Jag ska då ta mig ner till Lund för att träffa ett gäng helt underbara flickor! Åh vad jag längtar!
 
Nu får ni ha en fortsatt bra Valborg, själv ska jag ta med mig hunden på en liten promenad i blåsten!
Puss och kram <3

I´m on my way

 
Drivkraft

Risk för dålig uppdatering framöver...

 
 
Hej på er!
 
Sitter här och har fått låna min systers MacBook då min egen har åkt iväg på lagning.(Den råkade få en liten buckla då klumpiga jag snubblade i trappan) Åh.. jag saknar den redan något ofantligt! Det är lite skrämmande hur beroende man kan bli av saker och ting. Innan jag fick min MacBook via skolan hade jag aldrig haft en egen dator och då klarade jag mig alldeles utmärkt, men nu har jag på sätt och viss anpassat min vardag efter att ha en dator och att vara utan den känns fruktansvärt. Förhoppningsvis får jag tillbaka den på fredag, hoppas hoppas hoppas! Jag fick låna en laptop av skolan, men det funkade såklart inte att koppla upp den till internetet här hemma. Nej nu ska jag inte sitta här och klaga, det finns fördelar med att inte ha någon dator också. Jag kommer kanske få mer skolarbete gjort då datorn inte distraherar och jag kommer förmodligen inte behöva stressa till bussen. Jag har ju nämligen denna dåliga vana att sätta mig framför datorn på morgonen och håller då inte riktigt koll på tiden! Uppdateringen kommer antagligen inte vara på topp här på bloggen dock vilket ni kanske förstår, men ska försöka flirta till mig syrrans dator! 
 
Idag var jag som sagt hos min sjukgymnast. Hon är med i det team som jobbar med mig mot anorexin. Vi gör en massa olika saker, idag fick jag t.ex. testa på olika balans- och avslappningsövningar. Hon hjälper mig att få en bättre kroppskännedom, alltså att lära känna min kropp, vilket kommer att vara till nytta för mig nu och i framtiden! 
 
Nu vill min syster ha tillbaka sin dator och det gäller att göra henne till lags om jag ska låna den igen!
Ha det så jättebra och ta hand om er!
Puss och Kram <3

Remember, you are good enough

 
 
Godmorgon!
 
Måndag igen och bara fem veckor kvar till sommarlovet! (sista veckan räknas inte då vi slutar på tisdagen) Blir man glad eller blir man glad när man tänker på det?! Denna veckan är det ganska så mycket i skolan så det är skönt att vi får en ledig dag på onsdag att vila upp sig på! Tänk att det redan är Valborg imorgon! Min mamma berättade att på den första valborgen hon firade i Skåne hade de suttit i shorts och linne på stranden! Det hade inte varit helt fel! Imorgon får vi däremot vara glada om vi kan ha på oss en tunn jacka utan att frysa!
 
Idag är det en vanlig dag i skolan vilket betyder att jag slutar 12.20. Efter skolan ska jag dock träffa min sjukgymnast och sedan vara lite på mattestugan hade jag tänkt. Mattestugan är ett tillfälle varje vecka då man kan sitta i skolan och få hjälp med matten om man vill. Eftersom att vi har prov imorgon kan det vara skönt att ha någon lärare till hands om man skulle fastna på något tal! Sedan är det ju mycket roligare att sitta och plugga med andra än att sitta hemma ensam i sitt rum!
 
Nej nu måste jag sätta fart! Ha en bra dag allihopa och kom ihåg ni är bra precis som ni är!

Inte min dag...

 
 
Hej på er! Har ni haft en fin dag och kunnat njuta av solen?
 
Min söndag inleddes på jobbet och det var inte min jobbdag idag kan jag tala om. Jag lyckades skära mig i tummen två gånger, jag halkade och föll hjälplöst till golvet och dessutom klantade jag mig med slangen så att jag sprutade ner mig själv med kallt vatten. Suck. Men vad är livet utan lite motgångar då och då? Vi kan ju hoppas på att jag nu har haft min otur för ett tag och att den kommande veckans prov därför kommer att gå galant!
 
Efter jobbet har jag försökt fånga solens strålar, pluggat lite grann och varit ute på en liten promenad med mamma som jag förresten nästan precis gav massage. Jag tycker mycket om att få massage, vem njuter inte av det, men jag tycker även väldigt mycket om att få ge massage! Jag funderade faktiskt när jag var mindre på att bli massör eller kanske att i alla fall gå en massagekurs för om man ska lita på vad andra säger så gör jag det bra. Saken är den att jag egentligen inte vet vad jag gör, så en kurs kanske inte hade varit så dumt? Hm... det kanske är något som är värt att fundera vidare på? Fast för tillfället är jag alldeles för trött för det! Godnatt på er! =)
 
 

Take a chance

Den där innehållsförteckningen....

 
Jag har aldrig under min sjukdomsperiod räknat kalorier. Jag övervägde det många gånger, men orkade aldrig ta tag i det hela då jag insåg att det skulle ta upp väldigt mycket av min tid. Tid som jag hellre la på min träning istället. För bara att hinna med all den träning som jag "var tvungen till" krävde mycket planerande och om något inte följde mina planer vändes min värld upp och ner. När jag nu tänker tillbaka på det hela förstår jag inte hur jag orkade! Jag förstår inte hur jag kunde känna mig så misslyckad om jag bara hann springa 50 minuter istället för de 60 som jag planerat eller hur förbannad jag kunde bli om jag inte fick äta det jag hade planerat utifrån min träning. Eller jag förstår hur jag kände, men inser nu att det var väldigt korkat och verkligen inte friskt!
Men något som jag nästan alltid tog mig tid till var ändå att kolla vad allt jag åt hade för ingredienser och framför allt hur mycket kolhydrater det innehöll. För min del har nämligen rädslan för kolhydrater oftast varit strakare än rädslan för den totala mängden kalorier. Så att sluta kolla innehållsförteckningen på allt jag äter har varit en väldigt stor förändring för mig, men det har samtidigt gjort det lättare för mig att äta. Det är enklare att tänka bort att något innehåller socker och mycket kolhydrater etc när man inte har sett det skrivet svart på vitt. Att inte titta på innehållsförteckningen har varit till att släppa lite på mitt starka kontroll behov vilket faktiskt har visat sig vara till en stor lättnad! Att inte veta exakt vad något innehåller gör det inte lika svårt att säga till mig själv att det är okej att äta det och att min kropp behöver det!
 
Imorse när jag skulle äta frukost låg det framme ett bröd som jag inte har ätit på väldigt länge! Det varen ljus sort utan nyckelhållsmärkning, men då jag nu vet hur jag ska hantera mina känslor angående det kunde jag med gott samvete ta för mig! Det hela kändes riktigt bra medan jag stod där och förberedde mina mackor, i huvudet var allt lugnt och jag såg fram emot att få avnjuta min frukost. Men när jag sedan skulle lägga undan det brödet som blev över råkade jag kasta ett öga på innehållsförteckningen och fick då en stor klump i magen när jag såg hur mycket kolhydrater det innehöll, att det bara innehöll vitt vetemjöl och att socker stod som tredje ingrediens! (Ordningen på ingredienserna talar ju om vad det finns mest av osv.) Jag började genast känna avsmak, kunde känna ångesten komma smygande och började verkligen att ångra mitt val av frukost. Varför hade jag inte valt ett nyttigare bröd? Men sedan insåg jag vad som höll på att hända och sa till mig själv att jag inte hade någon som helst anledning till att få dåligt samvete. Detta var det bröd jag ville äta och skulle då självklart äta det, strunt samma vad det innehåller! Min kropp behöver ändå all energi den kan få! Jag tog ett djupt andetag, stoppade undan brödet och åt därefter frukosten jag hade förberett utan ånger! Måste få säga att jag är lite stolt över mig själv!
 
Så från och med nu tänker jag inte titta på någon innehållsförteckning, i alla fall inte på ett bra tag! För varför oroa sig för vad saker innehåller? Det viktigaste är att min kropp får vad den behöver och att jag äter sådant jag tycker är gott!
 

Time to get some work done....

Hej lördag och hej du kära efterlängtade helg! Jag började denna morgon med en brakfrukost framför några avsnitt av Vampire Diaries, en serie som jag förresten börjar bli lite smått beroende av! Jag måste säga att det nu står väldigt jämt mellan PPL och VD (Pretty little liars och Vampire diaries). Vem kommer ta hem segern? Eller kanske blir det ett dött lopp? (säger man så förresten?) Inför helgen har jag inte direkt några storartade planer. Det blir väl till att vara hemma och ta det lungt, njuta av god mat och ja plugga såklart. Hm..pluggingen kommer jag dessvärre inte att komma ifrån då det är en hel del i skolan veckan som kommer. Faktiskt så är det väldigt mycket ända fram till skolavslutningen känns det som, men det är ju mycket som ska hinnas med såklart.
 
Ikväll blir det ett kärt återseende med min kusin som nyligen flyttat ner hit ända från Härnösand med sin pojkvän! Det ska bli riktigt kul att träffas då det var alltför länge sedan!
 
Nu är det dags att bita i det sura äpplet och sätta igång med räknandet! Ha en riktigt fin dag allihopa!
 
Puss och kram <3
 

26 april 2013

 
 
Sitter i soffan med en fisande lillasyster bredvid mig och tittar på Lets Dance, en typsik fredagkväll hemma hos familjen Nyberg med andra ord! Jag gjorde tidigare klart en biologiinlämning som jag har skrivit på från och till hela veckan. Åh... den där känslan av att ha lagt ett prov bakom sig eller skrivit klart en inlämningsuppgift är väl helt underbar!
 
Idag lämnade jag BUP med lite blandade känslor. Vågen visade plus 2hg vilket självklart är bättre än minus, men jag hade ändå hoppats på lite bättre siffror. En puls på 50, blodtryck på 101/58 och en temp på 35,8 är också ganska så låga värden, ingen större förbättring där heller alltså. Jag vet att det kommer ta tid, men det hindrar mig inte från att önska att allt ska gå på ett ögonblick. Att imorgon vakna med en frisk och helt återställd kropp! Trots att Katarina min behandlare säger att allt kommer stabilisera sig så är jag rädd. Inte över vikten, men över de somatiska värdena. Jag är rädd för att jag har ansträngt min kropp så pass att den kanske aldrig kommer att bli helt bra. Därför blir jag både rädd och besviken när det inte händer något! I knoppen börjar det kännas bra, riktigt bra till och med, så då är det lite frustrerande när inte kroppen hänger med! Men det gäller väl att ha tålamod och tänka positivt!
Positivt tänkande Sanna, positivt tänkande!
 
Nu ska jag släppa blicken från datorn och lägga mer fokus på tv:n. Ha en fortsatt bra kväll!
 
Puss&Kram <3
 
 

Lite onödig information

Jag har varit riktigt rädd en gång då jag blev jagad av en räv, gråtfärdig ringde jag till mamma som fick komma och hämta mig!
 
Jag får dåligt samvete om jag spottar ut tuggummi i naturen.
 
Jag är en beundrare av ordspråket "lite smuts rensar magen" och stoppar med lätthet in saker i munnen som legat på golvet/marken en kortare tid!
 
Jag börjar så smått bli beroende av snapchat hehe.
 
Jag har svårt att döda djur, även de lite äckligare, och brukar faktiskt fånga flugor och släppa ut dem om jag kan!
 
Jag bryr mig oftast mer om andra än mig själv.
 
Jag är en riktig lipsill och har nära till tårarna både när jag är glad, ledsen och arg.
 
Jag hatar att slåss, när jag var liten och gav min syster en örfil började jag gråta för att jag tyckte synd om henne och sedan dess har jag nog faktiskt aldrig slagit henne igen.
 
Jag måste trycka där nere på magen när jag ska kissa, jag vet inte varför, men gör jag inte det kommer det inget!
 
Ja här fick ni lite onödig information om mig dagen till ära. Nu ska jag snart fara iväg till BUP för veckans hälsokontroll, håll tummarna! Hoppas ni får en fin fredag!
 
 

25 april 2013

06.10 ringde klockan denna morgon och då kände jag mig riktigt utvilad och på hugget! Jag hoppade ur sängen, drog upp rullgardinen och möttes av en strålande sol som var på väg upp över horisonten. Dagen kunde definitivt börjat sämre! Två timmar senare satt jag bänkad framför datorn, precis som alla andra första årets gymnasielever i vårt avlånga land, och skulle börja på sista delen av de nationella i svenska. Ja efter en timme hade jag inte åstadkommit särskilt mycket, ärligt talat så hade jag väl bara skrivit några enstaka meningar. Men i god tid lämnade jag ändå nöjd och belåten in min uppsatts, svenska nationella... check!
 
Dagen rullade på i samma goda anda. Sista lektionen blev inställd och jag kunde ta bussen hem en timme tidigare än vanligt! Jag har under eftermiddagen/kvällen bland annat varit i stallet med lillasystern min, känt doften av sommarregn och faktiskt insett att jag så smått börjar trivas med att vara den där Sanna! 
 
Äntligen ska jag lägga mig i sängen och titta på ett avsnitt av Vampire Diaries, något jag har sett fram emot hela kvällen!
 
Puss&Kram <3
 
 
Min syster söta "sköteponny"
 

What I´m fighting for

 
This is what I fight for

So tired

 
 
Idag har det varit en riktigt lång dag, inte förrän strax innan klockan åtta klev jag innanför ytterdörren här hemma och känner mig därför nu riktigt trött! Efter skolan har jag nämligen varit och hejat på min lillasyster som spelat fotbollsmatch och efter det festade vi till det med pizza såhär mitt i veckan! Det var väldigt länge sedan jag åt pizza och jag minns inte ens när jag senast kunde äta det utan den där hemska ångesten. Men ikväll så blev det en pizza minsann och jag kunde till och med äta den med gott samvete! Känns riktigt skönt ska ni veta!
 
Nu regnar det för fullt här hemma, men då jag sitter inne i värmen och vet att jag inte ska ut något mer ikväll så får det gärna fortsätta! Jag kan faktiskt tycka att det låter ganska så mysigt med regnet när det smattrar mot rutorna. Något annat som är mysigt är min säng som står där borta och ropar "kom och lägg dig under det mjuka & varma täcket Sanna". Jag tror lätt att jag skulle kunna lägga mig där och sova inom någon minut. Ja det blir ingen sen kväll för mig ikväll alltså och imorgon väntar ännu en rätt lång dag så jag lär behöva all sömn jag kan få!
 
Med det tackar jag för ikväll, hoppas att ni har haft en fin dag och att vi alla får sova gott i natt!

Think less live more

 
Som anorektiker tänker man väldigt mycket och då främst på mat och träning. Allt detta ständiga tänkande och planerande tar upp en himla massa tid, tid som man hade kunnat utnyttja till mycket vettigare och roligare saker! Ett av mina nya motton är därför att helt enkelt sluta tänka så himla mycket och börja leva på riktigt istället! Vara mer spontan och impulsiv och inte låta tankarna hindra mig från att njuta av mitt liv!
 
Ha en fortsatt bra dag allihopa! =)

Ett försök till att reda ut saker och ting

Man försöker prata med personen, försöker hjälpa, man vill av hela sitt hjärta att hen man har framför sig ska bli frisk. Man förstår inte varför personen bara står där, tyst som en mus utan att se en i ögonen. Man försöker få kontakt men det känns inte som att något man säger når in. Hen bara står där, vägrar att lyssna och verkar bara tänka på sig själv. Man försöker förstå vad som rör sig där inne i huvudet, men det är helt omöjligt. Varför vill hen inte lyssna? Vill hen inte bli frisk? Man tänker att "hur svårt kan det vara?" Det är ju bara att ta en macka, stoppa den i munnen tugga och svälja, ingen Big Deal! Man är orolig och trött, man orkar inte ha det såhär längre! Man vill ha tillbaka den där gamla personen, inte den här nya som man inte känner igen, inte förstår sig på och som man inte har någon riktig kommunikation med. Visst vissa stunder ser man glimten av den där gamla glada personen, men så helt plötsligt är hen som bortblåst. Allt man vill är att hjälpa till, allt man vill är att hen ska bli frisk, men inget man gör eller säger fungerar. Man känner sig maktlös, frustrationen och oron övergår i ilska! Man är så j*vla trött på den här skiten!
 
Jag kan tänka mig att detta är vad en förälder/syskon etc. känner när de står där inför en person med anorexi. Maktlöshet, hopplöshet, frustration och med denna frågan varför. Varför kan hen bara inte äta? Varför lyssnar hen inte? Varför gör hen såhär mot oss? Varför, varför, varför......
Men ni, föräldrar/syskon etc, måste komma ihåg att det inte bara är eran dotter, son, syster, bror eller vän som står där. Där inne hos dem finns ett mörker som skymmer det mesta. Ett monster som får dem att tänka hemska saker. Det är monstret som gör att ni inte får någon kontakt och som gör att ni inte längre känner igen personen framför er. Det är monstrets avsikt att förstöra för allt och alla. Monstret får er att bli till fienden och öppnar man upp sig för sina fienden så är man svag, man känner sig misslyckad och förlorar kontrollen. Tro inte för en sekund att de inte lyssnar. De hör allt ni säger, men monstret säger samtidigt till dem en massa annat. Det bästa ni kan göra är inte att skrika åt dem, för de hör er redan. Skrikandet får bara helt motsatt effekt. Det ni kan göra är att finnas där, stötta och visa att ni bryr er. Det kanske inte känns tillräckligt, men jag skulle vilja påstå att det är det bästa ni kan göra. Det verkar kanske som att de inte vill ta emot ert stöd eller hjälp, men tro mig innerst inne skriker den riktiga hon eller han efter hjälpen!
 
Det finns tyvärr ingen knapp ni kan trycka på för att hen ska bli frisk. Steget för att bli frisk är något som hen själv måste ta och detta kan ibland ta tid, men ni måste låta det ta den tiden. Ju mer ni försöker jäkta på ju längre tid tar det. Ni måste ha tålamod och fortsätta att bara finnas där. När hen är redo kommer hen ta steget, var så säker på det! För tro inte för en sekund att hen inte vill bli frisk! Det är ett riktigt helvete att leva med sjukdomen, men tyvärr kan det vara så fruktansvärt svårt att ta sig ur den! Sina tankar, sin inre rösten, är något som finns där inne hela tiden, det är inget som går att stänga av bara sådär. Men ni får inte sluta hoppas på att hen kan bli frisk! För tror inte ni på att där finns en ljus framtid så tror inte er dotter, son etc det heller!
 
När det gäller de där "varför" frågorna så kan det mycket väl vara så att hen faktiskt inte har några svar. Monstret är där inne och rör runt så mycket att man till slut inte vet ut eller in. Men att äta den där mackan är inte så lätt som ni tror. Jag har till mig själv många gånger tänkt att "skärp dig nu Sanna, det är ju bara att äta, alla andra kan ju" men det gick bara inte. Monstret var för starkt och jag för svag. Att äta den där mackan, som för er är som den enklaste sak i världen, kan kännas som att behöva äta glödande lava för er dotter/son etc, och det tror jag inte att ni heller hade klarat av.
 
Jag förstår att ni kanske känner er värdelösa och att inget ni gör hjälper, men håll ut! Påminn varandra om att det är monstret som förblindar hen och att hen innerst inne förodligen känner sig lika förvirrad och vilsen som ni. Försök hålla frustrationen inne och finnas där. Just nu kanske er hjälp inte uppskattas och kan därför kännas rätt oduglig, men en dag kommer er dotter, son, syster, bror eller vän förmodligen att tacka er!
 
 

Make it valuable...

 
 
Godmorgon på er!
 
Snart bär det av till skolan för att sätta sig och skriva nationella i svenska! Idag är det läsförståelse som gäller och på torsdag väntar skrivningen. Är ingen jättestor beundrare av nationella prov måste jag erkänna, men det måste ju göras det med! Efter skolan ska jag och min syster gå till våra söta små morföräldrar och bli bjudna på lunch, mysigt värre, och vad resten av dagen kommer att erbjuda har jag än så länge ingen aning om! Efter gårdagen är jag nu mer en redo att möta denna veckas utmaningar så det är bara att dra på sig gummistövlarna och traska ut i regnvädret!
 
Ni får ha en fin dag och se till att göra den värdefull!
 
Puss&Kram <3

Thanks, Merci, Gracias, ευχαριστίες, Tack

 
Efter att ha tillbringat dagen med ett helt gäng underbara personer är jag nu helt slut i huvudet. Dagen levde helt klart upp till mina förväntningar och att träffa de andra tjejerna var utan tvekan höjdpunkten av det hela! Det var ca två och en halv vecka sen vi senast sågs och ni må tro att vi hade en hel del att prata om! Ja vi pratade och pratade, det kom helt naturligt och orden tog liksom aldrig slut! Åh vad det är skönt att verkligen få lätta på sitt hjärtat, dela med sig av allt som rör sig inne i ens huvud, både sådant som tynger en och även sådant som gör en glad! Då vi delar med oss och tar emot av tips, motivation och kämparglöd åker vi därifrån med ny styrka, stora leenden på våra läppar och en enorm beslutsamhet att kämpa emot sjukdomen och utrota den en gång för alla! Jag vill tacka för att jag fått denna chansen att träffa dessa fina tjejer! Tack vare dem känner jag mig inte längre lika ensam och tillsammans kan vi hjälpas åt under denna svåra resa!
 
Nu ska jag göra det bekvämt för mig i sängen och titta på ett avsnitt av Vampire Diaries.....
 

Believe in yourself

 

Tillsammans är vi starka!

 
Äntligen måndagen den 22 april, som jag har längtat! Idag ska nämligen familjen fara ner till Lund för en heldag med Multifamily! Multi är detta projekt där flera familjer som drabbats av anorexi träffas och får en slags gemensam behandling skulle man väl kunna säga. Det sträcker sig över ett år och man träffas totalt tio gånger. Idag blir det redan den femte gången vi träffas, men sedan kommer träffarna successivt att glesas ut tills den sista som är någongång i april nästa år. Det är som sagt för hela familjen så det är inte bara vi anorektiker som träffas utan även föräldrar och syskon! Under dagen gör man lite olika saker som självklart har med behandling av sjukdomen att göra. Jag ser fram emot att se vad behandlarna har planerat för oss idag, men mest längtar jag efter att få träffa de andra tjejerna med sina familjer! Jag är så glad att jag träffat dessa tjejer, som precis som jag fightas med sjukdomen. Tjejer som verkligen förstår hur jag har det och som kan hjälpa mig att sätta ord på de känslor och tankar som snurrar runt där inne i huvudet. Redan efter den där första dagen i Lund kändes det som att jag hade känt dessa tjejer väldigt länge och känslan av att inte känna sig så väldigt ensam längre var otroligt skön! Att ha någon att dela denna svåra resan med är guld värt! Vi stöttar och peppar varandra när det känns jobbigt och glädjs tillsammans åt våra framgångar. Vi är alla fast beslutna att ta oss ifrån denna hemska sjukdom och tillsammans kommer vi att klara det! För tillsammans är vi starka! <3
 
Ha nu en riktigt bra måndag allihopa! Ta hand om er!
 
Puss&Kram <3

Djur, längtan och ännu mera grillat...

Hallå där! Hur är det med er?
 
Jag har haft en bra söndag och som de flesta andra söndagarna så inleddes även denna med några timmars jobb på Nytt & Grönt. Sedan har jag även varit på djurdag på min lillasysters skola, fått ett skolarbete inlämnat, spelat kubb med familjen (dock var det inte min "kubbdag") och för tredje kvällen i rad ätit grillat! Ja vår grill har verkligen använts flitigt den här helgen, men det är inget jag klagar över!
 
Nu sitter jag här, en söndagkväll, och för ovanlighetens skull så längtar jag faktiskt tills morgondagen! Och nej jag har inte blivit knäpp, inte knäppare än vanligt i alla fall, utan jag ska göra något som jag verkligen har sett fram emot!
 
Här kommer lite bilder från dagen! Ha en fin kväll där ute i stugorna! <3
 
 
En väldigt söt kalv!

 
 
 
Sköldpaddan Toby!
 
Fina Alexandra och hennes söta katt Tutti!
 

 
 
 
 

The same thing...

 
 
Att komma till insikt och att faktiskt börja kämpa emot det hemska inom mig är något av det svåraste jag någonsin gjort. Varje dag är en kamp, vissa dagar kämpigare än andra, men det är ändå inget i jämförelse med hur svårt och jobbigt det var att faktiskt ta det där steget. Steget som det tog mig väldigt lång tid att samla mod till att ta då jag var rädd. Bara tanken på att börja kämpa emot ångesten och släppa på den där kontrollen jag ansåg att jag hade skrämde mig verkligen ska ni veta!
 
Men det där svåra visade sig även vara det rätta! Det har till och med visat sig vara det bästa jag någonsin har gjort! För vilken skillnad det är på den Sanna som sitter här idag och den Sanna som satt här för några veckor sedan! Jag är medveten om att jag än inte är framme vid mina mål, men jag är på väldigt god väg! Sakta men säkert närmar jag mig målen och tanken på det fyller mig med en sådan otrolig lycka och ännu mera kämparglöd! Tack vare att jag gjorde det som verkade så otroligt svårt, näst intill omöjligt, ser jag nu ett slut på allt det hemska!
 
Därför vill jag nu uppmuntra alla där ute att inte vända ryggen till det som känns jobbigt eller svårt. För ibland är de där svåra sakerna och de rätta & bra sakerna faktiskt samma sak!
 
 

Lördagen den 20 april

Hej svejs!
 
Idag har jag gått runt och drömt om sommar då vi har haft en dag med helt underbart solväder! Jag har stått i hagen och gosat med min favoritponny vilket var allt för länge sedan, hittat en ny rolig app på min iPhone och tvingat mig själv att skriva lite på en biologiinlämnning som ska in nästa vecka. Snart ska grillen tändas för andra kvällen i rad och så kommer en god vän till mig på besök! Med andra ord tror jag att jag har en riktigt bra lördagkväll som väntar!
 
Hoppas att ni har haft en bra och lika solig dag som jag!
 
Puss&Kram =)
 

Godmorgon!

Grillat ändå

 
 
Vi trotsade vädergudarna och grillade trots blåsten. Min fredag är nu helt fulländad! =)

Blåsväder

Hej och hå vilket blåsväder vi har idag! Det första jag gjorde när jag kom hem innan var att borsta igenom mitt extremt tillrufsade hår! Ja och hoppa i myskläderna såklart! Åh.. vi som hade planerat att grilla ikväll, det är det ju inte längre tal om i det här vädret (suck). Aja, det får väl bli den gamla hederliga stekpannan eller ugnen istället.
 
Ja hur gick det nu på BUP i förmiddags? Mycket bra kan jag tala om! Jag hade ännu en gång denna nya men härliga känsla av att faktiskt vilja vara där och inte känslan av att vilja lägga benen på ryggen och springa därifrån! Tidigare har jag avskytt min sjuksköterska, men nu när det där monstret inte har så mycket att säga till om längre så har jag ändrat uppfattning och hon börjar så smått att växa i mina ögon!
 
Och vad visade värdena då? Har allt kämpande denna veckan gett något resultat? Jag kan stolt berätta att vågen visade på +8hg!!! Åh ännu ett underbart steg i rätt riktning, nu jäklar är jag på gång! ;D Mina andra värden hade det inte hänt något med dock. Puls, blodtryck och temperatur är alltså tyvärr fortfarande väldigt lågt...Men kroppen kan ju inte göra allt på en gång eller hur? Som jag skrev i det här inlägget så fokuserar kroppen ibland på olika saker. Vissa har svårt att gå upp i vikt då deras ämnesomsättning kommer igång och kroppen då använder energin till att tex få upp kroppstemperaturen och höja pulsen etc, men för mig är det alltså tvärtom. Min ämnesomsättning har inte riktigt kommit igång än utan min kropp lägger just nu allt fokus på att få upp vikten. Men min sjuksköterska är inte orolig utan menar att det andra kommer så småningom, kroppen är ju faktiskt otrolig på att återhämta sig vilket är bra det!
 
Nu ska jag fortsätta att njuta av denna helg som jag och en vän inledde med en mysig fika från Espresso House! Det blev en otroligt god scones och en stor chai latte som fick göra mig lite fattigare, men det var så värt det! Jag måste bara tillägga att jag förmodligen inte hade köpt detta för någon vecka sedan och om jag mot all förmodan hade gjort det hade jag inte kunnat njuta av det som jag gjorde idag!
 
Med det avslutar jag detta inlägg och önskar er en skön fredagkväll! =)
 
 
 

Beautiful rose

 

 
Remember, you have to fight trough some bad days to earn the best days of your life!

Äntligen fredag!

 
Har jag sagt att jag älskar fredagar? Jag trodde väl det, men det skadar inte att säga det igen! ;)
 
Ha en fin dag allihopa! =)
 
 
Bjuder på den här! ;)

Inspiration and motivation

 

 
 
 
 
Detta är för mig en stark inspirations och motivationskälla. Nu menar jag inte motivation till att äta hälsosammare och träna hårdare och i större utsträckning. Nej tvärtom så ger den mig motivation till att ta det lugnt och äta mer! För det är min väg till att faktiskt börja träna igen! Och att få börja träna igen, få rensa huvudet på tankar under en löptur, få känna hjärtat slå hårt i bröstet och ha den där känslan av att vara helt slut i kroppen efter ett härligt träningspass är något som jag verkligen längtar efter!
 

Ovanligt...

 
 
Godmorgon på er!
 
Torsdag idag = ingen temadag = vanliga lektioner = fysikprov!! Ja idag står det alltså fysikprov först på schemat och som jag innan nämnt när det gäller fysik så tror jag aldrig att jag kommer känna mig helt lugn och säker inför ett sådant prov! Det är bara att hoppas att min hjärna har lust att sammarbeta med mig idag!
 
Jag tycker, för ovanlighetens skull, att den här veckan har gått långsamt! Jag tror faktiskt aldrig att jag har uttryckt här på bloggen att jag tycker tiden går sakta, men den här veckan tycker jag har känts mycket längre än tidigare veckor. Jag tror det beror på att jag längtar till morgondagen, imorgon väntar nämligen ett besök hos BUP. Denna känslan, att faktiskt vilja åka till BUP, är en ganska ny känsla för mig, men den känns bra! Åh, jag riktigt längtar efter att få se om det har hänt något sedan förra veckan och jag hoppas självklart att det har hänt saker åt det positiva hållet!
 
Ha en bra torsdag allihopa! Kom ihåg att vara snäll mot alla i din närhet, men glöm för sjutton inte att dessutom vara snäll mot dig själv!
 
Puss&Kram =)

17 april 2013

Hej hörni! Idag har vi haft ännu en dag av detta helt underbara väder! Jag har traskat rundor i tunna strumpebyxor utan att frysa och suttit och argumenterat för överfisket vilket inte var helt enkelt då jag i själva verket är emot det hela! Jag har även till min och mina klasskamraters lycka fått sluta en timme tidigare än vad som stod på schemat och jag har med sällskap utav fysikboken suttit och värmt mig i solen!
Ja det var väl i stora drag min dag!
Godnatt! =)
 

Den där drömkroppen...

 
 
En sak som kan bli lite jobbig framöver är att se den fysiska förändringen som kommer att ske med min kropp. Det är som sagt några kilon som jag ska gå upp i vikt och de måste självklart lägga sig någonstans. Jag vet att jag inte kommer att bli tjock av att gå upp de kilona, då det är en normalvikt och inte övervikt jag ska nå upp till, men när jag har blivit van att se mig själv som jag ser ut nu så kommer jag såklart att se allt större ut med tiden. Trots att jag vet att större i mitt fall är lika med bra och hälsosammare så kan det ändå kännas lite obehagligt och aningen jobbigt. En del av mig längtar efter en mer kvinnlig kropp, den där lite kruviga kroppen ni vet. Men samtidigt så finns det ändå en rädsla inom mig.
 
Jag tror att de flesta drömmer om den här "drömkroppen" den där perfekta kroppen som man så gärna skulle vilja ha. Har jag inte rätt i att vi alla dessutom har någon del på kroppen som vi är mindre nöjda med? Jag har det i alla fall och är det inte så att det är dessa delarna som man sedan fokuserar på när man tittar sig själv i spegeln? Jag har insett att det är något som i alla fall jag har gjort och stundtals fortfarande gör och att det är något som jag måste sluta med. Jag måste sluta att leta upp "felen" på mig själv, sluta att jämföra mig med andra och helt enkelt acceptera och vara nöjd med den jag är och hur jag ser ut!
 
Jag har kommit på att jag ska förändra bilden av min "drömkropp". Saken är den, när det gäller den här drömkroppen, att det är kanske inte en kropp som man kan få oavsett hur mycket man tränar, går ner i vikt etc. Vi har alla olika kroppsuppbyggnad och därför olika förutsättningar vilket betyder att man kanske inte kan få den där rumpan, de där benen eller de där höfterna som man drömmer om. Därför ska man heller inte jämföra sig med andra, vi är för olika helt enkelt! Min nya drömkropp har inte med det yttre, utan med det inre att göra. Min drömkropp är nu en frisk och hälsosam kropp! En kropp som man kan känna sig stark och framför allt lycklig i! För enligt mig spelar det faktiskt ingen roll att man skulle ha den mest perfekta kroppen om man ändå inte känner sig glad.
 
Jag ska nu helt enkelt försöka att börja se mig själv med nya ögon, sluta fokusera så mycket på det yttre och tänka mer på det inre. För vad spelar egentligen det yttre för roll? Att man mår bra både fysiskt och psykiskt är väl ändå det viktigaste? Jag ska börja acceptera mig själv för den jag är och hur jag ser ut. Det är faktiskt den bästa vägen för att bli vän med sig själv, den bästa vägen för en bra självkänsla! Och är det inte så att en person som är trygg i sig själv faktiskt blir lite vackrare?
 
När jag nu tänker om i detta så tror jag faktiskt att min kroppsliga förändring inte kommer kännas lika jobbig och obehaglig! Jag tror att jag kommer trivas mer med mig själv och se förändringarna som något positivt för mig och min kropp! Vi måste komma ihåg att vi alla är unika och vackra på våra egna sett! Att det viktigaste faktiskt är hur vi mår och inte hur vi ser ut! 
 
Ha en fortsatt bra dag, ta hand om dig och var nöjd med dig själv! 
 
Puss&Kram =)
 
 
 

Vampire Diaries

Ni som har läst här ett tag vet att jag har följt serien Pretty little liars, vilket enligt mig är en grymt bra serie! ;) Men som med alla serier så tar ju avsnitten tyvärr slut någon gång, hade det inte varit underbart med en serie som fortsatte i oändlighet? För tillfället har jag alltså sett alla avsnitt där finns att se av PLL, men tack och lov så kommer det att komma minst en säsong till, gissa om jag längtar!!! För att ha något att titta på under tiden, inte för att jag har så himla mycket tid över egentligen men ibland dyker det upp något tillfälle, så har jag nu börjat se på Vampire Diaries. Min syster har länge tjattat på mig och sagt att den är jättebra och att jag måste se den. Det tar lite emot och säga det men jag tror faktiskt att min syster har rätt. Av det lilla jag har sett så verkar det vara ännu en serie som faller mig i smaken, men om den knuffar ner Pretty little liars från första platsen återstår att se!
 

Att ta emot hjälp

 
 
 
Godmorgon världen!
 
Igår gick jag runt i vårjackan utan att frysa! Det går åt rätt håll eller vad säger ni? Vinterjackan får dock hänga framme ett bra tag till för om jag skulle plocka undan den skulle det säkerligen bli kyligare igen. Det brukar vara så, tar man med sig paraplyet regnar det inte men lämnar man det hemma börjar garanterat de små dropparna att falla från himlen och det samma gäller säkert med kylan och vinterjackan. Känns bäst att inte ta några onödiga risker i alla fall!
 
Något som slog mig igår var att sen dess jag vågade ta steget mot min anorexi så har jag blivit mer öppen. Jag släpper in mina nära och kära på ett helt annat sätt och kan faktiskt ta emot hjälp. Innan var jag instängd som i min egna lilla bubbla. Jag ville inte riktigt lyssna och ta till mig av vad de andra sa och kunde/ville inte ta emot den hjälp som erbjöds mig. Jag ville inte prata om något som hade med anorexi att göra och ville heller inte se allvaret i det hela. Då tyckte jag att det kändes bäst, men nu i efterhand förstår jag att det bara gjorde att jag kände mig ännu mer ensam. Egentligen ville jag nog ha hjälp, där innerst inne fanns en ledsen Sanna som skrek efter den. Men det där hemska monstret ville inte att jag skulle bli frisk, det ville och vill fortfarande vara kvar där inne i mitt huvud och försöka få mig att göra saker som bara förstör för mig själv. Så därför fick det mig att tro att alla de andra var onda, att de inte alls ville hjälpa mig och att jag skulle klara allt så himla mycket bättre på egen hand. Men jag inser nu att det är helt fel, att jag har blivit grundlurad. Jag inser att detta är en sjukdom som kräver att man har stöd runt omkring sig, för att ta sig ur den på egen hand är både fruktansvärt svårt och man känner sig så väldigt ensam! Så jag vill uppmana alla där ute att försöka ta emot hjälpen! Stäng inte in er i er egna lilla bubbla där monstret har makten! Försök tänka realistiskt, stämmer det verkligen att de som har känt er i hela era liv vill förstöra för er? Jag förstår nu att det var helt fel att tänka så, men jag vet också att det är ganska lätt i det läget att göra det. Jag kan i alla fall konstatera att allt känns mycket bättre när man släpper in folk runt omkring sig, faktiskt lyssnar på vad de har att säga och tar emot deras hjälp! Man ska inte se sig som en svag person som behöver hjälp, utan som en stark person då man har insett att hjälp är något man behöver och man tillåter sig att ta emot den! 
 
Ha nu en bra dag! =)
 

Börja tänka positivt

 

 
Stop being afraid of what could go wrong
and start being positive about what can go right!

Möt dagen med ett leende

 
 
Godmorgon på er!
 
Jag har egentligen inte alls tid att sitta här, men jag kunde inte låta bli att titta in en snabbis! En ny vecka med nya utmaningar väntar. En vecka som säkerligen kommer innehålla både bra och mindre bra stunder för de flesta, men vi hoppas väl på mest bra stunder, eller vad säger ni? Min skolvecka ser lite annorlunda ut. Måndag - onsdag har vi nämligen temadagar vilket betyder att vi inte kommer att ha några vanliga lektioner överhuvudtaget! Lite skönt med omväxling faktiskt! Dessvärre slutar vi inte vanliga tider så istället för att sluta vid den underbra tiden 12.20 som jag vanligtvis gör på måndagar så kommer jag idag sluta 16.00 och alltså inte vara hemma förrän ca 16.30. Känns väl inte jättekul måste jag erkänna, men vi får väl hoppas att vi får göra en massa roliga saker som väger upp det hela!
 
Okej nu ropar min syster att jag måste skynda mig så det är väl bäst att jag tar och gör det! Jag hoppas att ni alla får en härlig dag och en härlig vecka! Jag har hört att vårvämen nu äntligen ska komma och jag hoppas verkligen att det stämmer! För vårvärme har vi än så länge inte blivit bortskämda med om jag får säga vad jag tycker!
 
Till mig själv och till alla er som kämpar för eller mot någonting, det behöver inte vara anorexi utan det kan vara vad som helst, så vill jag säga sluta aldrig! Sluta aldrig kämpa och sluta aldrig att tro på dig själv! Bara du tror, vill och gör ditt allra bästa så kommer du klara det! Det kanske inte går på en vecka och det kommer säkerligen inte vara lätt, men snälla, låt inget få dig att tappa dina mål i sikte! Nu ska jag samla på mig lite inre styrka, ställa in skärpan ytterligare lite till på mina mål och kliva ut genom ytterdörren med ett stort leende på mina läppar!
 
Puss&Kram =)

Söndagen den 14 april 2013

 
 
Hej på er!
 
Klockan är nu strax över halv tio och jag börjar bli sådär sömnigt trött. Min söndag den har rullat på och jag har känt mig väldigt effektiv då jag har hunnit med en hel del! Först och främst har jag ju varit på jobbet. Jag har nog aldrig skrivit var jag jobbar, Nytt och Grönt heter det. Inte det roligaste jobbet då man för det mesta står och tvättar groddar eller skär skott, men det är ett jobb vilket gör att man får in lite extra pengar och det är aldrig fel! Efter jobbet har jag hunnit med att baka bröd, ta en underbar promenad i vårvärmen med hunden och pluggat lite fysik. Okej det blev kanske inte så mycket fysik som jag hade tänkt, men jag har inte fysikprov förrän på torsdag så jag har fortfarande några dagar kvar att förbereda mig på!
 
Nu ikväll har vi varit hos några mycket goda vänner till familjen då vi blev spontant inbjudna på middag. Inte helt fel det inte och att det dessutom bjöds på grillat satte pricken över i:et! Nej nu ska jag faktiskt ta och borsta tänderna och krypa i säng! Det är ju måndag imorgon vilket betyder början på en ny skolvecka, så det är väl lika bra att försöka få så mycket sömn som möjligt så att hjärnan orkar jobba!
 
Godnatt! =)
 
 

En mycket fin gåva

 
Yesterday is history
Tomorrow is mystery
Today is a gift!
 


Igår fick jag en helt underbar gåva av en mycket speciell liten person! Denna sten tänker jag lägga på en plats så att jag kan läsa den varje dag och jag vet att den kommer ge mig kraft och styrka i min kamp mot anorexin! Så tack än en gång för den fina gåvan! <3
 
Nu sticker jag iväg till jobbet! Ha det fint! =)

 

En bra dag!

Hej där!
 
Åh, idag har det varit en bra dag! När anorexi-monstret har velat krypa fram har jag med lätthet kunnat sparka bak det igen och ingen ångest har kommit smygande! Dessutom har dagen bjudit på en massa trevligheter! Nästan hela familjen började med att spendera denna lördag på Väla. Som säkert många vid det här laget vet så tycker jag att det är väldigt mysigt och avkopplande att gå runt och kika i affärer! Jag hade inga specifika saker jag skulle köpa, men det blev att jag åkte därifrån med en mysdress från Cubus och ett par jeans från Carlings! Hm... nu har jag inhandlat två par jeans denna veckan så jag tror bestämt att det får dröja ett tag tills nästa gång hehe!
 
Efter besöket på Väla stannade vi till hos en underbar familj där vi fikade och hade det hur mysigt som helst! Och vet ni vad? Jag utmanade mig själv med att äta en sådan där enorm havrekaka doppad i choklad och det gick faktiskt över förväntan! Den var gudomligt god och jag kunde njuta under tiden jag åt den och även efteråt då ingen ångest infann sig! Vissa kanske tycker att detta är en pyttesak, men för mig är det ofantligt framsteg och det gör mig så glad!
 
Under resten av eftermiddagen har jag gått rundor i min nya mysdress (super skön), varit ute på en liten promenad med min mor och mumsat i mig tacos med resten av familjen! Nu tänker jag strunta i fysikboken som ropar på mig och mysa resten av kvällen!
 
Puss&Kram <3
 
 
Detta fick alltså följa med mig hem från Väla!
 
 

lite om det där "förbjudna"

 
 
Godmorgon allihopa och välkommen ljuvliga lördag!
 
Har nyss ätit en lång och härlig frukost! Jag älskar och har alltid älskat helgfrukostar! Att ha tiden att göra sig något riktigt gott och sedan kunna sitta och äta det utan att ha något att stressa iväg till! Det är lyx om ni frågar mig! Och idag när jag tillåter mig och klarar av att äta sådant som innan var "förbjudet" i min värld blir det hela om möjligt ännu bättre! Dessa "förbjudna" livsmedel som jag har avstått från allt för länge har jag liksom intalat mig själv att jag inte tycker om, att det inte är gott och jag har sagt till mig själv att jag helt enkelt inte vill äta dem. Och tänker man på ett visst sätt tillräckligt länge och tillräckligt ofta så börjar man faktiskt till slut att tro på det. Men oj vad jag har ljugit för mig själv! De där livsmedlen är ju inte alls äckliga, tvärtom, de är ju sååå goda! Jag tycker ju visst om dem och ärligt talat så har jag nog egentligen inte alls velat avstå från dem. Det har varit det där anorexi-monstret som har spökat i mitt huvud. Det har fått mig att ljuga för mig själv och har gett mig dåligt samvete och ångest om jag åt något av det där "förbjudna".
 
Men idag är det annorlunda! Ångesten finns inte där på alls samma sätt längre, vissa gånger är den till och med som bortblåst! Och om monstret skulle börja viska i mitt öra så kan jag nu sätta silvertejp om dess mun och säga till den att jag inte alls blir misslyckad eller tjock om jag äter av det där som innan var "förbjudet". Detta är en stor befrielse ska ni veta! För varför ska man avstå från att äta sådant som man tycker om? Jag vet att jag innan har uppmanat er att äta vad ni känner för, att man inte ska se det som en synd att äta lite godis då och då och att man ska tillåta sig att verkligen njuta av det man äter. Det var då även en uppmaning till mig själv, men då var jag inte redo riktigt än. Jag var inte redo att handskas med ångesten och monstret inom mig, men idag är jag det! Så nu kan jag med gott samvete, igen, uppmana er att äta det ni känner för, att det inte är farligt att äta lite "onyttigare" emellanåt och att ni inte ska se lördagsgodiset som en synd utan faktiskt njuta av det! För jag inser nu vilken idiot jag har varit som har avstått från det jag älskar! Vi lever bara en gång så varför inte njuta av livets goda liksom?
 
Jag har fortfarande svårigheter när det kommer till vissa livsmedel, då framförallt de lite sötare och "onyttigare" varianterna, men verkligen inte på samma sätt som innan! Jag tror att man ska ta det hela lite succesivt, utmana sig lite smått hela tiden istället för att bom pang äta en hel chokladtårta! Jag känner i alla fall att dessa små utmaningarna, de små framstegen, stärker mig för varje gång och jag är helt säker på att jag i framtiden kommer att kunna äta precis vad som helst utan några jobbiga känslor som knackar på! Jag har alltid kunnat tvinga i mig en tårtbit, men det har verkligen inte varit med nöje och inte har jag mått bra efteråt, så att bara kunna äta en mindre bit kaka utan någon ångest kommer vara ett stort genombrott för mig och därefter en större bit och efter det kanske två!
 
Jaha, ännu en gång blev det ett mycket längre inlägg än vad som var tänkt! Jag hade egentligen bara tänkt titta in och önska er en bra lördag haha! ;)
 
Så ha nu en bra lördag allesammans, ta hand om er själva och varandra och kom ihåg att det är okej att njuta av livets goda! Jag säger inte att ni ska äta godis och dricka läsk varje dag, för det är faktiskt inte bra och hälsosamt för någon, men jag tycker att man med gott samvete ska äta det man tycker om och känner för att äta!
 
Puss&Kram =)
 
 

Bubblande glädje

 
 
Tjohej på er!
 
Det var en mycket nöjd och glad Sanna som lämnade BUP i förmiddags! Jag kan härmed meddela att det går helt åt rätt håll mina kära läsare! Inte dagens urtrista väder och inte heller biologilektionen på 135min har kunnat förstöra glädjen som därför har bubblat inom mig! Vikten som har stått still alltför länge hade idag så smått börjat att röra sig uppåt och mina värden hade blivit lite lite bättre, fortfarande inte helt bra dock. Åh vad det känns skönt ska ni veta! Att se att allt slit minsann ger resultat och att känna att jag nu faktiskt tar hand om min kropp istället för att förstöra den! Det ger en bara ännu mer motivation att fortsätta kampen, kampen om att bli frisk och om en ljus strålande framtid! Jag ska tillbaks till BUP om en vecka och vet ni vad.... jag längtar redan! ;)
 
Nu ska jag försöka att skriva lite på en fysikrapport som ska vara inlämnad på söndag och därefter njuta av min fredagkväll! Jag hoppas att även ni får njuta av eran! =)

Mot BUP.....

 
 
 
Godmorgon härliga fredag!
 
Nu sitter jag här i spänd förväntan och ska snart köra iväg till BUP för att där kolla min vikt och mina värden samt prata lite med behandlarna. Jag tror aldrig att jag har sett fram emot det så mycket som jag har gjort den här veckan och jag tror aldrig att jag har önskat så innerligt som nu att vågen ska visa på en sisodär +8kg ;) Jag inser väl att det inte är så väldigt realistiskt kanske, men man måste ju få drömma eller hur? För det är väl där runt 7- 8kg jag ska gå upp för att ligga på en bra och hälsosam vikt. Men som jag skrev igår så är det inte bara vikten det hela handlar om. Vid hård träning i kombination med svält kan ni säkert förstå att kroppen får ta en hel del stryk och det är inte bara vikten som drabbas. Hjärtat är ett exempel på organ som påverkas hårt och därför är det inte bara vikten som man kollar hos BUP utan även puls, blodtryck och faktiskt tempen.
 
När kroppen inte får i sig tillräckligt med mat börjar den bryta ner muskler för att förse hjärnan med blodsocker. Eftersom att hjärtat också är en muskel så påverkas även det. Hjärtat får dra ner på sin hjärtverksamhet och följderna är att puls och blodtryck blir lägre samt att man kan ha hjärtrubbningar. Just att hjärtat skadas är en av de största anledningarna till att anorexia faktiskt kan leda till döden. Ja utan tillräckligt med mat så går kroppen alltså in i sparläge, den gör allt för att spara så mycket energi den bara kan. Därför försämras även många av kroppens inre funktioner och processer som tex kroppstemperaturen och ämnesomsättningen.
 
Anledningen till att man, när man sedan börjar äta igen, kanske inte får någon respons från vågen är helt enkelt för att kroppen prioriterar att bygga upp och stärka inre organ, funktioner och processer i första hand. Helt plötsligt har kroppen tillräckligt med energi för att värma hela kroppen, ända ut till fingertopparna och lilltån! Den behöver inte längre ta av musklerna för att stilla sitt behov av blodsocker och kan istället börja bygga upp de så smått och den kan även börja öka på ämnesomsättningen igen. Ämnesomsättningen är de processer i kroppen där näringsämnen och läkemedel tas upp, omvandlas, bryts ner och omsätts till energi. Det är med andra ord väldigt viktigt att ämnesomsättningen fungerar som den ska i våra kroppar då den ser till så att energiförbrukningen fungerar och går runt. När ämnesomsättningen ökar förbrukar plötsligt kroppen ännu mer energi vilket självklart gör det ännu svårare att gå upp i vikt.
 
Den här veckan har jag kämpat på som aldrig förr och jag skulle bli så glad om det faktiskt visar sig på vågen och/eller mina värden. Men som sagt så finns det en hel del som min kropp måste "laga" så att vara säker på att få se märkbara framsteg går helt enkelt inte. Men det är bara att fortsätta kämpa och komma ihåg att kroppen mår riktigt bra av det!
 
Ha nu en riktigt bra dag och ta hand om er själva och er kropp!
 
Puss&Kram =)

So worth it!

 
 
 
I'm not telling you it's going to be easy, i'm telling you it's going to be worth it!

lite om viktuppgång vid svält...

 
 
Här kommer rätt så onödig men samtidigt lite rolig fakta som kanske får dig att lyfta lite extra på ögonbrynen!
 
När man har svultit en längre tid kan det faktiskt, trots att man börjar äta bra, vara svårt att gå upp i vikt. Man tycker att man kämpar jättebra och äter mängder med mat, men ändå får man ingen respons från den jäkla vågen! Varför det är såhär tänker jag inte gå djupare in på just nu, men jag tänkte försöka förtydliga hur svårt det faktiskt kan vara.
 
En person som har svultit en längre tid behöver nämligen äta ett av följande alternativ, utöver sin vanliga mat, för att gå upp ett enda kilo i vikt.
 
1,3 kg Aladdin choklad
4 kg Avokado
6,5 kg biff stroganoff
6 pkt blodpudding
1 kg bregott
6 kg chokladmousse
13,8 liter cornflakes
21st dubbla daim
2 stora pkt digestivekex med smör och ost
3,4 kg falukorv
20st hamburgare med bröd
3,7 kg havregryn
2,2 kg honung
2 kg knäckebröd
7 kg keso
1,6 kg ketchup
6 kg kyckling
2,5 kg leverpastej
7 st långfranska
3 kg marmelad
20 liter minimjölk
17 kg morötter
31 st munkar
7 stora påsar non-stop
8 dl olivolja
2 kg ost
14 st små pizzor
120 st plopp
8 kg potatis
5 kg rostbiff
5 kg sorbet
5,3 kg spagetti
12 liter standardmjölk
27 kg tomater
10 kg torsk
34 st wienerbröd
1,9 liter vispgrädde
197 st yoghurtglass
5 kg ägg
12 kg äpplen

En hel del eller vad säger ni? Detta är inga siffror jag har suttit här och hittat på, utan det står i en mycket bra bok jag har i min bokhylla. Mattillåtet heter den och innehåller en himla massa bra saker! Jag kan inte säga hur länge man ska ha varit i svält eller hur lite man ska ha ätit etc, men jag tror att vi alla kan förstå varför det kan ta tid för en rejält undernärd person att gå upp i vikt! Sedan är det dessutom inte bara vikten som ska bli bättre, kroppen har ju tagit stryk på en hel del andra sätt också. Men mer om det en annan gång!
 
Nu får ni ha en fortsatt bra dag!
 
Puss&Kram =)
 
 
 
 

happy and satisfied...

 
 
Hej hörni! Idag har jag traskat rundor i ett par nya favoritjeans och mina sköna easy tone. Jag fick känna mitt hjärta slå hårt i bröstet i eftermiddags när det var min tur att gå längst fram i svenskaklassrummet och få allas blickar riktade mot mig. Vem sa att man behövde träna eller anstränga sig för att få känna den känslan? Men det gick vägen och jag sitter nu här nöjd och belåten och njuter över att ha lagt det bakom mig! Även denna onsdag är alltså snart slut och en helt ny dag med nya utmaningar och nya möjligheter väntar oss! Godnatt! =)
 

meat, nervousness and challenges....

 
 
 
Godmorgon!
 
Jag har ätit dagens viktigaste mål, slängt på mig kläder, borstat tänderna och sitter nu här. Då var det onsdag och idag väntar det första nationella i svenska! Det är det muntliga framförandet och jag börjar ärligt talat att känna mig lite sådär smått nervös. Årets tema är framtiden och jag har valt att berätta om framtidens kött! Forskarna försöker ju nämligen att odla fram kött vilket skulle lösa den stora efterfrågan på det och gynna miljön på väldigt många sätt! Nu tänker jag verkligen inte sitta här och skriva om muskelstamceller som blir till köttfärs osv, men jag tycker att det är rätt fascinerande när man tänker på hur långt utvecklingen är kommen!
 
Nu är det hög tid att jag tar mig själv till bussen då det blev aningen stressigt igår, visst är det konstigt hur snabbt tiden kan gå när man sitter här framför datorn?
 
Jag hoppas att vi alla får njuta av en riktigt bra dag! Jag tänker fortsätta att utforska min nya väg och försöka utmana mig själv så mycket det bara går! Jag tror att alla kan utmana sig själva, fast på olika sätt. Så varför inte ta och utmana dig själv du med?
 
Puss&Kram =)
 
 

Livet, något värt att kämpa för!

Make every day count!
 


Jag hade lite glömt bort att livet faktiskt kunde vara såhär! Såhär enkelt och roligt! Visst finns ångesten och allt det där andra fortfarande kvar, vissa stunder mer påtagligt än andra. Men nu när jag har insett att jag inte behöver lyssna på det längre, att det faktiskt finns en annan väg att gå, känns allt så väldigt mycket bättre!
 
Det känns så himla härligt att inte längre på alls samma sätt reflektera över vad och hur mycket som jag stoppar i mig, utan helt enkelt njuta, äta vad jag känner för och inse att det är precis vad min kropp faktiskt behöver! Att inte ständigt gå och ha dessa tankar kring mat och planera inför vad som ska och kan ätas vid nästa måltid är väldigt befriande. Att dessutom inte konstant ha den där rastlösa känslan i kroppen, den som gjort att jag har haft svårt att sitta still längre stunder och bara ta det sådär riktigt lugnt är jätteskönt!
 
Innan var mitt liv väldigt mörkt. Visst fanns där ljuspunkter, tillfällen då jag kunde känna mig glad och lycklig, men mörkret dominerade helt klart. Dock tror jag inte att det var många andra som såg mörkret omkring mig, men jag ville inte att folk skulle se det. Jag ville att de skulle se en glad och positiv Sanna! Det har gjort att jag har hållt så väldigt mycket inom mig, tankar och känslor som nu vill komma ut och bli hörda. Hemma försvann allt som oftast den där positiva tjejen. Hemma orkade jag inte hålla upp de tillfälliga kulisserna och mörkret tog över. Jag tycker väldigt synd om min familj som har fått stått ut med den där hemska Sanna. Sjukdomen tar inte bara energi från den som är direkt drabbad, den tar energi från hela familjen! Det har nog varit en av de tuffaste bitarna, att faktiskt ha sett hur mycket jag har skadat de jag älskar allra mest!
 
Nu är livet så mycket ljusare, mörkret finns där i utkanten men det är helt klart det ljusa som nu dominerar! Jag ser idag livet med nya ögon och även en framtid som jag tror bjuder på en himla massa roliga saker! Innan såg jag ingen framtid, jag såg inget slut på helvetet jag befann mig i. Men det finns ett slut på det och nu äntligen kan jag skymta det! Jag vill förmedla till alla där ute som, precis som jag, olyckligtvis kommit i kontakt med denna hemska sjukdom att det går! Det går att bli frisk, det finns en slut på det hemska! Man måste helt klart kämpa för det, men det är samtidigt så värt det! Livet är en gåva vi alla har fått, en gåva som jag tycker att man ska ta till vara på och njuta av! Så våga ta det där steget för jag lovar dig att livet kommer kännas så mycket enklare och roligare! Ja det kommer kännas bättre, såååå mycket bättre! =)
 
Make every day count!

Having one of those days...

 
 
 En dag som idag är en sådan dag då man överväger att plocka fram rakapparaten! ;)

8 april 2013

 
 
Hejsvejs!
 
Då var klockan snart läggdags och jag tänker tillbaks på en dag tillbaka i verkligheten. Jag skulle inte vara ärlig om jag skrev att det inte funnits några som helst lockelser, att ingen röst har viskat i mina öron eller att ångesten varit som bortblåst. Det är inget som försvinner bara för att jag bestämt mig för att bli frisk tyvärr. Men det finns helt klart en skillnad på då och nu. Skillnaden är att jag nu faktiskt kan stå emot det, vilket jag inte kunde innan. Det är stundtals riktigt tufft men det går och det gör mig så ofantligt glad! Att vara tillbaka i skolan kändes inte så hemskt, eller ja i alla fall tills jag insåg hur mycket skolarbete som måste göras. Det märks att vi går mot slutet av läseåret om man säger så!
 
Annars har jag idag varit på besök hos min sjukgymnast, varit på jakt efter vårens tecken och suttit med min bok ute i solen! Hmm.. dock inte så länge då det såg mycket skönare ut än vad det var!
 
Nej nu ska jag gå ner och ta mig lite medicin mat innan jag hoppar i säng och släcker sänglampan!
 
Godnatt på er! =)

Tillbaks till vardagen

 
 
Godmorgon!
 
Jag måste säga att det känns lite konstigt att sitta här och veta att jag snart måste springa gå till bussen och att jag inom en timme kommer befinna mig i skolkorridorerna igen. Det är bara drygt två veckor jag har varit ifrån skolan, men då det har hänt så otroligt mycket på de veckorna (faktiskt bara de senaste dagarna) så känns dem så mycket längre! Under de senaste dagarna har jag känt mig som en helt ny person och det ska faktiskt bli riktigt spännande att som denna nya person ta mig an vardagen på riktigt! Jag vet dock att det är nu den riktiga kampen börjar, kampen att inte falla tillbaka i samma onda rutiner och tankebanor! Men jag vet också att jag är mer redo och mer förberedd än någonsin tidigare! Jag kommer att klara det här! Jag ser mina mål och tänker inte släppa dem med blicken förrän jag är framme!
 
Hoppas att vi alla får en bra start på denna vecka! =)

Be proud

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hej där!
 
Nu kanske ni kommer att tycka att jag är lite självgod, men jag måste få uttrycka hur stolt jag faktiskt är över mig själv! Först och främst över att jag äntligen lyckades bryta den onda cirkel jag har befunnit mig i allt för länge, att jag vågade ta steget och att jag var tillräckligt stark för att påbörja kampen mot monstret inom mig. Men jag är även stolt över alla de framsteg som jag tar varje dag! Steg som för en annan kanske är så minimalt små att de knappt syns, men som för mig är som att bestiga berg. För varje steg känner jag att jag växer och blir starkare! De får mig att tro mer på mig själv och att känna hopp! Hopp om frihet och en underbar framtid!
 
Detta att kunna vara stolt över sig själv tycker jag är viktigt! Jag anser inte att det är själviskt utan snarare något som är bra för var och en! Det stärker ens självkänsla vilket får en att må bättre och man blir då en lyckligare och gladare person! Så var stolt över dig själv!

Fight and never give up

 

 
Jag ska kämpa varje dag och aldrig ge upp!
Den här gången tänker jag inte förlora, den här gången ska jag vinna!

Styrka, motivation och en tussilago!

Hej bloggen!
 
Idag har varit ytterligare en dag då jag har svävat uppe bland molnen! Jag har kunnat njuta av en massa god mat, jag har fått syn på årets första tussilago, vunnit över min syster på Skipbo och förberett mitt muntliga nationella i svenskan som ska göras nu till veckan. Jag har även under dagen fått en himla massa fina kommentarer och de värmer verkligen ska ni veta! De har gett mig mer styrka och motivation vilket är precis vad jag behöver! Tack så jättemycket! :)
 
Nu ska jag och min syster ta bussen för att träffa ett härligt gäng och spela kubb och ha det trevligt! Kan faktiskt inte tänka mig en bättre lördagkväll för tillfället!
 
Ha det fint! Var rädda om er! =)
 
Vårkänslor!
 

Anorexia = en hemsk sjukdom

 
 
 
Hej på er!
 
Som ni säkert vi detta laget har förstått så har denna vecka varit en väldigt speciell och rörande vecka för mig! Jag känner mig nu redo att dela med mig av något som har tyngt mig en väldigt lång tid, något som jag har valt att inte gå in så djupt på här i bloggen innan. När man skriver en blogg kan man välja vad man vill skriva och även lite hur man vill att människor ska uppfatta en. Jag har bara valt att visa upp den glada, optimistiska och kloka Sanna här, men det har länge funnits en mycket olycklig Sanna också. En Sanna som har varit förblindad av ett mörker och faktiskt inte mått bra överhuvudtaget. Men det är väl rätt naturligt att man vill visa upp sig från sin ljusa och bra sida? Man vill att folk ska se en som normal med helt vanliga bekymmer. Anledningen till att jag nu öppnar upp mig är inte för att jag vill ha er medkänsla eller något sådant. Jag gör det för att jag känner mig redo och för att jag tror att det kan hjälpa mig och förhoppningsvis även andra där ute! Ingen, absolut ingen, är värd att ha det helvetet jag har haft! Om det är något som jag dock hade uppskattat så är det erat stöd, för nu börjar min kamp på riktigt. Det är absolut inget jag kräver av någon, men visst är det alltid skönt att ha något att luta sig emot när det känns jobbigt och tufft? Att ha något som kan hjälpa en att vara kvar på stigen och inte halka! Jag vill varna för att detta inlägg kan bli aningen rörigt och antagligen ganska så långt, men jag känner att jag har ett behov av att skriva av mig och det är upp till var och en om man orkar läsa eller inte! :)
 
Som jag har skrivit innan mår min kropp föt tillfället inte jättebra då det har funnits en väldig obalans när det gäller träning och intag av mat. Detta stämmer, men är väl inte riktigt hela sanningen. Det är nämligen så att jag ett rätt bra tag har lidit av sjukdomen Anorexia. För er som inte är bekant med sjukdomen så är det en sjukdom där man har ett mycket osunt förhållande till mat och träning. Jag hade väldigt länge svårt att acceptera att jag faktiskt led av sjukdomen då jag inte ansåg mig vara en anorektiker. Jag tänkte att anorektiker var sådana som kräktes och nästan inte åt något alls, men så behöver det inte vara. Idag har jag accepterat det hela och insett att det inte är något att skämmas för, men jag har inte velat prata om det innan då jag som sagt har skämts något fruktansvärt över det hela. Om någon för fem år sedan hade sagt till mig att jag skulle drabbas av sjukdomen hade jag nog skrattat åt dem och sagt att "nej du, det kommer aldrig hända mig". Hm.. så fel man kan ha va?
 
Varför just jag drabbades kan jag inte svara på för jag vet helt enkelt inte. Det hela började så smått med att jag en dag bestämde mig för att bli mer hälsosam, äta nyttigare och träna lite mer. Anledningen till det var för att jag ville må bra och få den där "drömkroppen" ni vet. Alla har vi väl någon kroppsdel på sig själv som man inte är helt nöjda med och visst har väl alla en rätt bra bild av hur man skulle vilja se ut? Till en början funkade det hur bra som helst. Det fanns en balans i mat och träning och jag mådde hur bra som helst både fysiskt och psykiskt. Tyvärr höll det sig inte så. Jag började träna allt mer och blev ännu nyttigare. Mycket som innan varit nyttigt blev plötsligt onyttigt och jag började dra in på maten. Träningen blev mer och mer ett tvång och det utvecklades en ångest kring mat, träning och ätande, anoerxi-monstret hade flyttat in i mitt huvud.
 
Som jag har skrivit i detta inlägg så blev jag inlagd ett dygn i slutet av åttan då det hela hade gått alldeles för långt och mina värden inte alls var som de skulle. Jag fick träningsförbud och regelbunden kontakt med BUP (barn och ungdoms psykiatrin). Under sommaren som gick blev värden och vikt mycket bättre och under hösten fick jag så smått börja träna igen. Efter mycket om och men verkade jag till slut vara helt återställd och släppte kontakten hos BUP och fick köra på som vanligt igen. Tyvärr så hade det lilla monstret inte försvunnit helt. Det gömde sig någonstans i mitt huvud och bara väntade på rätt tillfälle att hoppa fram igen. Jag försökte att inte lyssna men det till en början, men det var allt för svårt att låta bli. Detta är ett starkt bevis på att det inte är lätt att bli av med en sådan här sjukdom!
 
Under hösten nu på gymnasiet blev det igen för mycket träning samtidigt som intaget av mat blev för dåligt. Ja vi vet ju alla vad det ledde till och i november fick jag alltså återigen träningsförbud då vikt och värden inte var som de skulle ännu en gång. Den här gången var mitt fysiska hälsotillstånd inte riktigt lika allvarligt, men i psyket var allt värre. Inget som jag visade utåt till omgivningen såklart, men så var det. Denna gången var andra gången jag hamnat i samma situation och jag skämdes därför ännu mer. Denna gången var jag även äldre, ville därför vara mer självständig och var inte lika mottaglig för den hjälp som erbjöds mig. Många tänker säkert att det kan väl inte vara så svårt att bli frisk? Det är ju bara att börja äta och sluta träna så löser allt sig!. Jag har även fått många kommentarer som ja men nu kan du ju proppa i dig hur mycket onyttigheter som helst! Men jag tror att alla anorektiker där ute håller med mig om att så inte är fallet! Det är inte att bara börja äta och sluta att träna och att proppa i sig glass, godis och McDonalds är liksom helt uteslutet. Vanliga personer har säkert svårt att se problemet med det hela och saken är den att jag tror aldrig riktigt att de kan förstå. Det är knappt själv att jag sätta ord på känslorna men det jag kan säga är att det går bara inte! I sådana lägen känner man sig väldigt ensam som anorektiker. Det känns inte som att någon förstår en, att alla bara försöker lura en och man blir väldigt ensam trots att man är omgiven av en himla massa männsikor som bara vill en väl. Den enda man litar på, den enda som man tycker förstår hur man känner och som får en att "må bra" är faktiskt monstret. Monstret som egentligen är den som luras och förstör för en blir till ens vän och de som faktiskt försöker hjälpa och komma med goda råd blir till fienden.
 
Som med de flesta sjukdomar så finns det up and down perioder. Det har funnits stunder då jag har haft hopp, då jag har kunnat skjuta monstret en bit bak i huvudet och kunnat tänka realistiskt. Stunder då jag har sett en ljus framtid och tänkt att nu så ska jag bli frisk! Men så minuterna senare är allt förändrat. Man ser ingen framtid, inget ljus och det enda man känner är hopplöshet och att man lika gärna kan strunta i allt. Det kan gå på ett ögonblick och så fort man visar den minsta svaghet är monstret där och viskar i ens öra. Man blir faktiskt två helt olika personer, det kan min familj helt klart intyga. Det har funnits stunder då jag inte har vetat vad jag gör, stunder då jag har varit så arg, ledsen och besviken att jag helt förlorat kontrollen och faktiskt blivit rädd för mig själv. Det är ingen rolig känsla att tappa sig själv, den man egentligen är, på det sättet!
 
Jag har alltså haft träningsförbud sedan i november, men det har inte skett någon märkbar förbättring sen dess. Anledningen är att jag inte har varit redo, inte varit stark nog att våga gå emot monstret. Den ena delen av mig har velat bli frisk, har velat att vågen skulle visa på plus och velat kämpa. Den andra delen har inte velat bli frisk, den har varit rädd. Rädd för att tappa den kontroll som man anser sig ha, rädd för att om vågen börjar visa på plus så kommer den aldrig att stanna. Den delen har även varit en väldigt trotsig och envis del i den bemärkelsen att den inte har velat göra de som försökt hjälpa mig till lags. Den har tänkt att får jag inte göra det på mitt sätt så vill jag inte. Åh detta är verkligen svårt att förklara, man har som två röster i sitt huvud fast de låter ändå som en och samma. Jag blev i alla fall galen av att inte få träna och göra det jag älskar vilket har lett till att jag har tjuvtränat. Detta är inte något jag är stolt över överhuvudtaget. Det är inte heller något jag har njutit av att göra, men jag har ändå varit tvungen till, det och att om det går dra ner på maten. Jag har hela tiden vetat att maten är min medicin och att tjuvträningen har varit som att leka med döden, men jag har ändå inte kunnat sluta. Det har som sagt funnits stunder då jag har sagt till mig själv okej nu får det vara bra, detta är de sista upphoppen eller de sista armhävningarna, men en timme senare eller när någon i min närhet ska ut och träna rasade det lilla motstånd som jag lyckats bygga upp. Lockelsen blev helt enkelt för stor. Man skulle nog kunna jämföra det lite med en alkoholist. För stunden när man dricker känner man sig tillfreds, men ett tag efter har det släppt och man måste ha mer.
 
Då inget har verkat hjälpa mig i min väg till tillfrisknad så föreslog de på BUP att jag skulle testa åka på Multifamily. En slags familjeterapi där flera familjer med samma problem träffas. Jag ville inte alls och var så negaitivt inställd till det hela. Jag sa gång på gång att det inte skulle hjälpa mig, att det skulle vara helt onödigt. Men min mamma gav sig inte och till slut gick jag väldigt motvilligt med på det hela bara för att göra min familj nöjd. Det är där vi har varit denna veckan. Jag och fem andra familjer har träffats dessa fyra dagarna nere i Lund och under ett helt år kommer vi att sammanlagt att träffas sex gånger till. Jag ville inte erkänna det för någon, speciellt inte för mamma, men redan efter första dagen tyckte jag att hela family grejen kändes riktigt bra! Jag fick träffa fem andra tjejer med samma problem som jag. Äntligen fanns det andra som verkligen förstod hur jag kände det. Vi var alla så olika men ändå så väldigt lika. Redan efter första dagen kändes det som att jag hade känt dem i flera år och att de kände och förstod mig bättre en många andra i min närhet. Vi lever och har alla levt med samma slags monster och att få prata med någon som visste vad man pratade om och även höra de säga saker som jag kunde relatera till och känna att "precis så är det", har varit så otroligt skönt. Jag kände att jag inte är ensam i det hela, att det finns fler därute som känner precis som mig och att jag alltså kanske inte är helt värdelös trots allt. Ett hopp började ta form inuti mig och i onsdags, den 3 april hände det äntligen. Det jag har väntat på väldigt länge nu!
 
Jag satt där vid matbordet och helt plötsligt bara bestämde jag mig, jag kom till insikt att jag inte vill leva mitt liv såhär längre! Så har jag i och för sig tänkt länge, men inte med samma beslutsamhet som i onsdags. Jag vill kunna träna, njuta av all mat och framförallt vara fri! Anorexi-monstret ska utrotas! Jag kände att nu får det vara nog, jag måste sluta med min tjuvträning och slarvande med mat, för annars kommer jag fortfarande att sitta här om ett halvår och vara samma fånge som jag är idag. För det är vad man är, en fånge i sitt eget hem! Det är ingen som vinner på det jag gör, inte jag och inte heller mina nära och kära som jag älskar över allt annat. Visst, när jag har tjuvtränat och struntat i att äta det där sista på tallriken har jag mått bra, riktigt bra till och med, men i längden gör jag inte det. Och jag vill ju inte ha det såhär och om jag fortsätter på samma bana så kommer jag aldrig härifrån! Visst har jag stundtals kunnat tänka i dessa banor, men aldrig riktigt lyckats komma till den förståelse jag fick i onsdags. Förståelsen om att jag har varit så blind! Allt jag har gjort för att må bra har haft helt motsatt effekt. Det är anorexi-monstret som har gått med vinst och det alldeles för länge! Förloraren är och har hela tiden varit jag, jag och mina nära och kära! Men jag tänker inte vara förloraren längre, jag tänker bli vinnaren och dessutom en överlägsen sådan! Att jag nu äntligen är redo att ta detta stora och otroligt svåra steg, som tyvärr har tagit mig väldigt lång tid att bli redo att ta, tror jag mycket beror på hela Multifamily. Jag är så glad att mamma stod på sig och att de tog emot oss! Att ha fått träffa andra med samma problem som jag har hjälpt mig mer en vad jag någonsin vågat hoppas på, det och att ha fått se vad sjukdomen faktiskt ställer till med.

Jag vet att det inte kommer att bli lätt då den riktiga kampen för min del börjar nu, men med allt stöd runt omkring mig och min nyfunna beslutsamhet kommer jag att klara det! Nu j*vlar gäller det, jag ska fan ta mig ur det här, nu och en gång för alla! Såhär kände jag aldrig efter första omgången av min sjukdom. Jag har faktiskt inte känt mig så här glad, lättad och hoppfull på väldigt väldigt länge! När jag väl hade bestämt mig så kunde jag inte hejda tårarna. Jag har aldrig varit med om något liknande, men det var helt underbart! Sedan i onsdags känner jag mig faktiskt som en helt annan person. Sedan i onsdags har jag inte alls haft den ångest vid mat och träning som jag annars har haft. Jag har kunnat äta och njuta av saker som jag inte har kunnat äta och njuta av på länge och jag har kunnat sitta stilla långa stunder utan att drabbas av panik. Jag känner att nu när jag väl har bestämt mig så vill jag gå in för att bli frisk till 110%, för nu när jag väl har bestämt mig vill jag bli frisk så fort som det bara går! Ett som jag vet är ett väldigt orealistiskt mål är att vara med på änglamilen, men man ska aldrig säga aldrig eller hur? Om en månad hoppas jag i alla fall på att få ha tagit min första joggingtur! Jag känner att det är viktigt att ha saker att se fram emot, att känna hopp. Det gör det hela lite enklare. Sedan måste jag som sagt vara realist och även tänka på att det kan ta längre tid för kroppen att återhämta sig på riktigt och den här gången ska jag se till att den får all tid den behöver!
 
Jag hade glömt att livet kunde kännas såhär enkelt och att kunna se min familj i ögonen utan att få skuldkänslor känns så bra! Att få se den lättnad och lycka som de utstrålar får mig att känna mig överlycklig! Jag tror och hoppas att denna sjukdom i det långa loppet kommer att föra oss närmre varandra!
 
Jag ska försöka avrunda detta nu för ärligt talat orkar jag inte skriva mer, dock har det varit väldigt skönt att få skriva av sig! Men innan jag går ut och hjälper mamma vill jag bara skriva tack. Tack till alla som har orkat med mig och fortsatt att försöka hjälpa mig trots att jag inte har tagit emot hjälpen och betett mig så dumt. Jag vill även hälsa till alla där ute med anorexia att tro på er själva! Det går att bli frisk, det vet jag! Jag är inte frisk än, men jag har aldrig känt mig så hoppfull på att det går som nu! Kom även ihåg att du är en underbar person och att du inte får låta monstret förstöra hen. Det är inte du som är ond, det är monstret! Det finns så mycket fint med livet som är värt att kämpa för! Så kämpa och ge inte upp! Se dina mål, ta sikte, skjut iväg pilbågen och släpp den inte med blicken förrän den är framme vid målen! Du kan klara det!
 
Ha nu en fantastisk lördag!
 
Puss&Kram

5 april 2013

Hej där, hur är det med er?
 
Jag sitter nu nyduschad i sängen och tänker tillbaka på en helt suverän dag! Idag var det den sista av fyra dagar som familjen befann sig nere i Lund, mer om det imorgon hade jag tänkt, och under kvällen har jag umgåtts med två av mina absoluta favorit tjejer! Först satte vi på oss 3D glasögonen och såg på G.I Joe 2 tillsammans, gillar man action är det en film jag kan rekommendera, och därefter mättade vi våra magarna, pratade och hade det hur mysigt som helst! Det har hänt en hel del för mig de senaste dagarna och det var väldigt skönt att få lätta på hjärtat och dela med mig av mina tankar och känslor med mina vänner! De är verkligen guld värda!
 
Nu tänker jag greppa taget om min bok och läsa tills jag somnar!
 
Puss&Kram =)
 
 

Boktips

 
 
När jag var mindre var jag en riktig bokmal. Jag älskade att läsa och man kunde ofta hitta mig försjunken i någon bra bok här hemma. Jag älskar fortfarande att läsa men det händer inte lika ofta längre tyvärr. Jag brukar tänka att "idag ska jag minsann ta mig tid att läsa nåt kapitel", men så finns där så mycket annat som tar upp min tid på kvällarna och rätt som det är har klockan slagit läggdags och min bok ligger där oläst och oöppnad.
 
Men nu under lovet förra veckan hittade jag mig äntligen lite tillfällen att sätta mig i lugn och ro med min bok! En bok som förresten är riktigt bra och håller ni inte med mig om att det är härligt att hitta en sådan bok att läsa? Ni vet en av de som man inte kan lägga ifrån sig och som får en att helt glömma bort tid och rum?
 
Boken jag för tillfället läser är Femtio nyanser av mörker, den andra boken i E L James triologi. Hm.. ja jag vet att jag nu har hållt på med den triologin ett tag men som sagt så räcker inte tiden till alla gånger ;)
Detta är en triologi jag strakt kan rekommendera! Den första boken tog mig ett litet tag att fastna för men den andra blir bara bättre och bättre för varje gång jag läser den! Tycker man dock inte om kärleksböcker är kanske inte detta de bästa böckerna, men varför inte ge dem en chans i alla fall, du kanske blir förvånad? Tycker du däremot om kärleksböcker säger jag bara en sak, LÄS!
 
Andra böcker som ligger slitna i min bokhylla då jag har läst dem en gång, två gånger, hm... okej då, väldigt många gånger ;) är Harry Potter serien och Twilight serien. Har ni inte läst dem så är det definitivt något jag föreslår att ni gör. Ni kanske tänker att det inte behövs då ni har sett filmerna, men jag lovar er att böckerna är så mycket bättre!
 
Ha nu en fortsatt bra dag och varför inte överväga att sätta dig en stund med en himlans bra bok? =)
 

In heaven...

 
Det är fredag, solen den skiner och jag svävar uppe bland molnen!
 
Tänk att allt kan förändras bara sådär,
att man kan gå från helvetet till himlen på bara någon minut!
 

Ha en helt underbar dag allesammans! =)

Today's dreams

 
 
 
Gårdagen är dagens minnen, morgondagen är dagens drömmar!

Jag är lyckligare nu...

 
 
Godmorgon bloggen!
 
Jag mår så himla bra just nu! Jag har inte känt mig såhär pass lättad, glad och hoppfull på väldigt väldigt länge! Igårkväll var en mycket speciell och känslosam kväll för mig då jag äntligen fick en ny syn på skaker och ting och då blev redo att ta ett enormt och viktigt steg i mitt liv! Jag bröt ihop totalt, glädje tårarna rann som floder nerför mina kinder och det var helt underbart! Nu sitter jag alltså här, med ett stort leende på mina läppar och gladare än någonsin! En fruktansvärt tung sten har lättat från mitt inre och har ni någon gång haft en sådan vet ni hur så otroligt skönt det är att bli av med den!
 
Detta inlägg blev kanske en aning rörigt och oförståeligt för en del, men jag lovar att jag ska förklara allt riktigt snart! Jag är nämligen redo att nu dela med mig av det mörka som har hemsökt mig allt för länge, det mörka som jag nu äntligen har kommit på hur jag ska bemöta och bekämpa! Nu är inte rätt tillfälle för det, men det kommer! För tillfället var jag barar tvungen att få dela med mig lite av mitt glädjerus!
 
Ha nu en riktigt dunder bra dag allihopa! På återseende!
 
 
Puss&Kram =)

feelings....

 
 
Jag blir glad när jag får vara bland människor jag tycker om, när solen bestämmer sig för att titta fram och när jag får någon annan att le!
 
Jag blir arg när jag tänker på krig, orättvisor, djurplågeri och när folk sårar de som står mig nära!
 
Jag blir ledsen när saknaden blir olidlig, om jag sårar de jag älskar och när jag blir sådär riktigt besviken!
 
 
Jag hatar att bråka, att ha oordning bland mina saker och känslan av att känna sig värdelös!
 
Jag älskar mina nära och kära, att känna mig lycklig, att få träna och att titta på gamla foton & videofilmer!
 
Jag blir irriterad på gnälliga & bortskämda ungar, på regniga somrar, trosor som skaver och folk med fördomar!
 
Jag längtar till sommarens värme, resan till Kreta och att få känna mig helt fri och kunna göra allt jag älskar!
 
Jag hoppas att det en dag är fred på jorden, att vi får en sommar med massa sol och bad, att alla kan se de fina och positiva sidorna hos sig själva och varandra och att vi får något riktigt gott till kvällsmat!
 

a little rain...


Everybody wants happiness nobody wants pain,
but you can't have a rainbow without a little rain.
 
 
                                                     (Bilder från google)
 

Godkväll

 
Efter en rätt intensiv dag så tänker jag nu koppla av,
ta mig en kopp te och kolla in det sista avsnittet av Dicte!

Pain and strength

 

 
Smärtan du känner idag är styrkan du känner imorgon!

En liten morgon hälsning

 
 
Godmorgon bloggen!
 
Då var påsklovet dessvärre över vilket betyder att det är slut med lugna morgnar och lediga dagar. Nu är det dags att ta tag i saker och ting ordentligt och köra gärnet sista biten innan sommarlovet! Sommarlovet... åh låter det inte bara för härligt? Jag måste säga att detta påsklov har känts både långt och kort. Jag tycker att jag har hunnit klämma in en hel del saker och det har varit ett av de bättre loven på länge! Men självklart hade jag inte klagat om det hade varat lite längre ;)
 
Min vecka som nu kommer ser lite annorlunda ut. Trots att påsklovet är över så kommer jag faktiskt inte vara i skolan. Hela familjen ska nämligen befinna sig nere i Lund under dagarna, varför tänker jag inte gå in så djupare på här. Men det betyder att jag kanske inte kommer att ha tid att titta in här så ofta som jag brukar då vi antagligen kommer att komma hem ganska så sent och då jag under kvällarna kommer att sitta med skolarbete så att jag inte hamnar allt för mycket back! Men något litet inlägg hoppas jag på att hinna med att skriva emellanåt ändå!
 
Jag ser att solen den skinner utanför mitt fönster vilket bådar gott för en bra dag!
Ha det riktigt fint allihopa! =)
 
 
 
 

1 april 2013

Hallå hörni! April månad inleddes med soligt & härligt väder vilket betyder att solglasögonen har blivit använda! Jag har som sagt befunnit mig stora delar av dagen på jobbet och väl hemma har jag, inte helt frivilligt, plockat fram matteboken, varit ute på en skön liten promenad och spanat efter vårtecken. Kubbspelet fick äntligen komma fram från garaget då hela familjen Nyberg spelade en omgång nu ikväll och vi har även till min stora förtjusning kunnat bocka av årets första grillning! Finns det något godare eller något som doftar mer sommar än grillat kött?
 
Efter en bra dag och ett underbart påsklov säger jag nu godnatt och hoppas att vi alla får sova gott! =)
 
 

Awake and ready to work

On my way to work!
 
 
Ingen sovmorgon för mig idag inte, dags att fara till jobbet!
 
Ha en bra dag och njut nu av ledigheten in i det sista! =)

SannaCeciliaNyberg.blogg.se

En blogg om allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0