Man försöker prata med personen, försöker hjälpa, man vill av hela sitt hjärta att hen man har framför sig ska bli frisk. Man förstår inte varför personen bara står där, tyst som en mus utan att se en i ögonen. Man försöker få kontakt men det känns inte som att något man säger når in. Hen bara står där, vägrar att lyssna och verkar bara tänka på sig själv. Man försöker förstå vad som rör sig där inne i huvudet, men det är helt omöjligt. Varför vill hen inte lyssna? Vill hen inte bli frisk? Man tänker att "hur svårt kan det vara?" Det är ju bara att ta en macka, stoppa den i munnen tugga och svälja, ingen Big Deal! Man är orolig och trött, man orkar inte ha det såhär längre! Man vill ha tillbaka den där gamla personen, inte den här nya som man inte känner igen, inte förstår sig på och som man inte har någon riktig kommunikation med. Visst vissa stunder ser man glimten av den där gamla glada personen, men så helt plötsligt är hen som bortblåst. Allt man vill är att hjälpa till, allt man vill är att hen ska bli frisk, men inget man gör eller säger fungerar. Man känner sig maktlös, frustrationen och oron övergår i ilska! Man är så j*vla trött på den här skiten!

 

 

 

 

 

En sak som kan bli lite jobbig framöver är att se den fysiska förändringen som kommer att ske med min kropp. Det är som sagt några kilon som jag ska gå upp i vikt och de måste självklart lägga sig någonstans. Jag vet att jag inte kommer att bli tjock av att gå upp de kilona, då det är en normalvikt och inte övervikt jag ska nå upp till, men när jag har blivit van att se mig själv som jag ser ut nu så kommer jag såklart att se allt större ut med tiden. Trots att jag vet att större i mitt fall är lika med bra och hälsosammare så kan det ändå kännas lite obehagligt och aningen jobbigt. En del av mig längtar efter en mer kvinnlig kropp, den där lite kruviga kroppen ni vet. Men samtidigt så finns det ändå en rädsla inom mig.

 

Jag tror att de flesta drömmer om den här "drömkroppen" den där perfekta kroppen som man så gärna skulle vilja ha. Har jag inte rätt i att vi alla dessutom har någon del på kroppen som vi är mindre nöjda med? Jag har det i alla fall och är det inte så att det är dessa delarna som man sedan fokuserar på när man tittar sig själv i spegeln? Jag har insett att det är något som i alla fall jag har gjort och stundtals fortfarande gör och att det är något som jag måste sluta med. Jag måste sluta att leta upp "felen" på mig själv, sluta att jämföra mig med andra och helt enkelt acceptera och vara nöjd med den jag är och hur jag ser ut!

 

Jag har kommit på att jag ska förändra bilden av min "drömkropp". Saken är den, när det gäller den här drömkroppen, att det är kanske inte en kropp som man kan få oavsett hur mycket man tränar, går ner i vikt etc. Vi har alla olika kroppsuppbyggnad och därför olika förutsättningar vilket betyder att man kanske inte kan få den där rumpan, de där benen eller de där höfterna som man drömmer om. Därför ska man heller inte jämföra sig med andra, vi är för olika helt enkelt! Min nya drömkropp har inte med det yttre, utan med det inre att göra. Min drömkropp är nu en frisk och hälsosam kropp! En kropp som man kan känna sig stark och framför allt lycklig i! För enligt mig spelar det faktiskt ingen roll att man skulle ha den mest perfekta kroppen om man ändå inte känner sig glad.

 

Jag ska nu helt enkelt försöka att börja se mig själv med nya ögon, sluta fokusera så mycket på det yttre och tänka mer på det inre. För vad spelar egentligen det yttre för roll? Att man mår bra både fysiskt och psykiskt är väl ändå det viktigaste? Jag ska börja acceptera mig själv för den jag är och hur jag ser ut. Det är faktiskt den bästa vägen för att bli vän med sig själv, den bästa vägen för en bra självkänsla! Och är det inte så att en person som är trygg i sig själv faktiskt blir lite vackrare?

 

När jag nu tänker om i detta så tror jag faktiskt att min kroppsliga förändring inte kommer kännas lika jobbig och obehaglig! Jag tror att jag kommer trivas mer med mig själv och se förändringarna som något positivt för mig och min kropp! Vi måste komma ihåg att vi alla är unika och vackra på våra egna sett! Att det viktigaste faktiskt är hur vi mår och inte hur vi ser ut! 

 

Ha en fortsatt bra dag, ta hand om dig och var nöjd med dig själv! 

 

Puss&Kram =)

 

 

 

 

 

 

Godmorgon världen!

 

Igår gick jag runt i vårjackan utan att frysa! Det går åt rätt håll eller vad säger ni? Vinterjackan får dock hänga framme ett bra tag till för om jag skulle plocka undan den skulle det säkerligen bli kyligare igen. Det brukar vara så, tar man med sig paraplyet regnar det inte men lämnar man det hemma börjar garanterat de små dropparna att falla från himlen och det samma gäller säkert med kylan och vinterjackan. Känns bäst att inte ta några onödiga risker i alla fall!

 

Något som slog mig igår var att sen dess jag vågade ta steget mot min anorexi så har jag blivit mer öppen. Jag släpper in mina nära och kära på ett helt annat sätt och kan faktiskt ta emot hjälp. Innan var jag instängd som i min egna lilla bubbla. Jag ville inte riktigt lyssna och ta till mig av vad de andra sa och kunde/ville inte ta emot den hjälp som erbjöds mig. Jag ville inte prata om något som hade med anorexi att göra och ville heller inte se allvaret i det hela. Då tyckte jag att det kändes bäst, men nu i efterhand förstår jag att det bara gjorde att jag kände mig ännu mer ensam. Egentligen ville jag nog ha hjälp, där innerst inne fanns en ledsen Sanna som skrek efter den. Men det där hemska monstret ville inte att jag skulle bli frisk, det ville och vill fortfarande vara kvar där inne i mitt huvud och försöka få mig att göra saker som bara förstör för mig själv. Så därför fick det mig att tro att alla de andra var onda, att de inte alls ville hjälpa mig och att jag skulle klara allt så himla mycket bättre på egen hand. Men jag inser nu att det är helt fel, att jag har blivit grundlurad. Jag inser att detta är en sjukdom som kräver att man har stöd runt omkring sig, för att ta sig ur den på egen hand är både fruktansvärt svårt och man känner sig så väldigt ensam! Så jag vill uppmana alla där ute att försöka ta emot hjälpen! Stäng inte in er i er egna lilla bubbla där monstret har makten! Försök tänka realistiskt, stämmer det verkligen att de som har känt er i hela era liv vill förstöra för er? Jag förstår nu att det var helt fel att tänka så, men jag vet också att det är ganska lätt i det läget att göra det. Jag kan i alla fall konstatera att allt känns mycket bättre när man släpper in folk runt omkring sig, faktiskt lyssnar på vad de har att säga och tar emot deras hjälp! Man ska inte se sig som en svag person som behöver hjälp, utan som en stark person då man har insett att hjälp är något man behöver och man tillåter sig att ta emot den! 

 

Ha nu en bra dag! =)

 

 

Godmorgon allihopa och välkommen ljuvliga lördag!

 

Har nyss ätit en lång och härlig frukost! Jag älskar och har alltid älskat helgfrukostar! Att ha tiden att göra sig något riktigt gott och sedan kunna sitta och äta det utan att ha något att stressa iväg till! Det är lyx om ni frågar mig! Och idag när jag tillåter mig och klarar av att äta sådant som innan var "förbjudet" i min värld blir det hela om möjligt ännu bättre! Dessa "förbjudna" livsmedel som jag har avstått från allt för länge har jag liksom intalat mig själv att jag inte tycker om, att det inte är gott och jag har sagt till mig själv att jag helt enkelt inte vill äta dem. Och tänker man på ett visst sätt tillräckligt länge och tillräckligt ofta så börjar man faktiskt till slut att tro på det. Men oj vad jag har ljugit för mig själv! De där livsmedlen är ju inte alls äckliga, tvärtom, de är ju sååå goda! Jag tycker ju visst om dem och ärligt talat så har jag nog egentligen inte alls velat avstå från dem. Det har varit det där anorexi-monstret som har spökat i mitt huvud. Det har fått mig att ljuga för mig själv och har gett mig dåligt samvete och ångest om jag åt något av det där "förbjudna".

 

Men idag är det annorlunda! Ångesten finns inte där på alls samma sätt längre, vissa gånger är den till och med som bortblåst! Och om monstret skulle börja viska i mitt öra så kan jag nu sätta silvertejp om dess mun och säga till den att jag inte alls blir misslyckad eller tjock om jag äter av det där som innan var "förbjudet". Detta är en stor befrielse ska ni veta! För varför ska man avstå från att äta sådant som man tycker om? Jag vet att jag innan har uppmanat er att äta vad ni känner för, att man inte ska se det som en synd att äta lite godis då och då och att man ska tillåta sig att verkligen njuta av det man äter. Det var då även en uppmaning till mig själv, men då var jag inte redo riktigt än. Jag var inte redo att handskas med ångesten och monstret inom mig, men idag är jag det! Så nu kan jag med gott samvete, igen, uppmana er att äta det ni känner för, att det inte är farligt att äta lite "onyttigare" emellanåt och att ni inte ska se lördagsgodiset som en synd utan faktiskt njuta av det! För jag inser nu vilken idiot jag har varit som har avstått från det jag älskar! Vi lever bara en gång så varför inte njuta av livets goda liksom?

 

Jag har fortfarande svårigheter när det kommer till vissa livsmedel, då framförallt de lite sötare och "onyttigare" varianterna, men verkligen inte på samma sätt som innan! Jag tror att man ska ta det hela lite succesivt, utmana sig lite smått hela tiden istället för att bom pang äta en hel chokladtårta! Jag känner i alla fall att dessa små utmaningarna, de små framstegen, stärker mig för varje gång och jag är helt säker på att jag i framtiden kommer att kunna äta precis vad som helst utan några jobbiga känslor som knackar på! Jag har alltid kunnat tvinga i mig en tårtbit, men det har verkligen inte varit med nöje och inte har jag mått bra efteråt, så att bara kunna äta en mindre bit kaka utan någon ångest kommer vara ett stort genombrott för mig och därefter en större bit och efter det kanske två!

 

Jaha, ännu en gång blev det ett mycket längre inlägg än vad som var tänkt! Jag hade egentligen bara tänkt titta in och önska er en bra lördag haha! ;)

 

Så ha nu en bra lördag allesammans, ta hand om er själva och varandra och kom ihåg att det är okej att njuta av livets goda! Jag säger inte att ni ska äta godis och dricka läsk varje dag, för det är faktiskt inte bra och hälsosamt för någon, men jag tycker att man med gott samvete ska äta det man tycker om och känner för att äta!

 

Puss&Kram =)

 

 

 

 

Jag hade lite glömt bort att livet faktiskt kunde vara såhär! Såhär enkelt och roligt! Visst finns ångesten och allt det där andra fortfarande kvar, vissa stunder mer påtagligt än andra. Men nu när jag har insett att jag inte behöver lyssna på det längre, att det faktiskt finns en annan väg att gå, känns allt så väldigt mycket bättre!

 

Det känns så himla härligt att inte längre på alls samma sätt reflektera över vad och hur mycket som jag stoppar i mig, utan helt enkelt njuta, äta vad jag känner för och inse att det är precis vad min kropp faktiskt behöver! Att inte ständigt gå och ha dessa tankar kring mat och planera inför vad som ska och kan ätas vid nästa måltid är väldigt befriande. Att dessutom inte konstant ha den där rastlösa känslan i kroppen, den som gjort att jag har haft svårt att sitta still längre stunder och bara ta det sådär riktigt lugnt är jätteskönt!

 

Innan var mitt liv väldigt mörkt. Visst fanns där ljuspunkter, tillfällen då jag kunde känna mig glad och lycklig, men mörkret dominerade helt klart. Dock tror jag inte att det var många andra som såg mörkret omkring mig, men jag ville inte att folk skulle se det. Jag ville att de skulle se en glad och positiv Sanna! Det har gjort att jag har hållt så väldigt mycket inom mig, tankar och känslor som nu vill komma ut och bli hörda. Hemma försvann allt som oftast den där positiva tjejen. Hemma orkade jag inte hålla upp de tillfälliga kulisserna och mörkret tog över. Jag tycker väldigt synd om min familj som har fått stått ut med den där hemska Sanna. Sjukdomen tar inte bara energi från den som är direkt drabbad, den tar energi från hela familjen! Det har nog varit en av de tuffaste bitarna, att faktiskt ha sett hur mycket jag har skadat de jag älskar allra mest!

 

Nu är livet så mycket ljusare, mörkret finns där i utkanten men det är helt klart det ljusa som nu dominerar! Jag ser idag livet med nya ögon och även en framtid som jag tror bjuder på en himla massa roliga saker! Innan såg jag ingen framtid, jag såg inget slut på helvetet jag befann mig i. Men det finns ett slut på det och nu äntligen kan jag skymta det! Jag vill förmedla till alla där ute som, precis som jag, olyckligtvis kommit i kontakt med denna hemska sjukdom att det går! Det går att bli frisk, det finns en slut på det hemska! Man måste helt klart kämpa för det, men det är samtidigt så värt det! Livet är en gåva vi alla har fått, en gåva som jag tycker att man ska ta till vara på och njuta av! Så våga ta det där steget för jag lovar dig att livet kommer kännas så mycket enklare och roligare! Ja det kommer kännas bättre, såååå mycket bättre! =)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej där!

 

Nu kanske ni kommer att tycka att jag är lite självgod, men jag måste få uttrycka hur stolt jag faktiskt är över mig själv! Först och främst över att jag äntligen lyckades bryta den onda cirkel jag har befunnit mig i allt för länge, att jag vågade ta steget och att jag var tillräckligt stark för att påbörja kampen mot monstret inom mig. Men jag är även stolt över alla de framsteg som jag tar varje dag! Steg som för en annan kanske är så minimalt små att de knappt syns, men som för mig är som att bestiga berg. För varje steg känner jag att jag växer och blir starkare! De får mig att tro mer på mig själv och att känna hopp! Hopp om frihet och en underbar framtid!

 

Detta att kunna vara stolt över sig själv tycker jag är viktigt! Jag anser inte att det är själviskt utan snarare något som är bra för var och en! Det stärker ens självkänsla vilket får en att må bättre och man blir då en lyckligare och gladare person! Så var stolt över dig själv!

 

 

 

 

Godmorgon bloggen!

 

Jag mår så himla bra just nu! Jag har inte känt mig såhär pass lättad, glad och hoppfull på väldigt väldigt länge! Igårkväll var en mycket speciell och känslosam kväll för mig då jag äntligen fick en ny syn på skaker och ting och då blev redo att ta ett enormt och viktigt steg i mitt liv! Jag bröt ihop totalt, glädje tårarna rann som floder nerför mina kinder och det var helt underbart! Nu sitter jag alltså här, med ett stort leende på mina läppar och gladare än någonsin! En fruktansvärt tung sten har lättat från mitt inre och har ni någon gång haft en sådan vet ni hur så otroligt skönt det är att bli av med den!

 

Detta inlägg blev kanske en aning rörigt och oförståeligt för en del, men jag lovar att jag ska förklara allt riktigt snart! Jag är nämligen redo att nu dela med mig av det mörka som har hemsökt mig allt för länge, det mörka som jag nu äntligen har kommit på hur jag ska bemöta och bekämpa! Nu är inte rätt tillfälle för det, men det kommer! För tillfället var jag barar tvungen att få dela med mig lite av mitt glädjerus!

 

Ha nu en riktigt dunder bra dag allihopa! På återseende!

 

 

Puss&Kram =)

Jag blir glad när jag får vara bland människor jag tycker om, när solen bestämmer sig för att titta fram och när jag får någon annan att le!

 

Jag blir arg när jag tänker på krig, orättvisor, djurplågeri och när folk sårar de som står mig nära!

 

Jag blir ledsen när saknaden blir olidlig, om jag sårar de jag älskar och när jag blir sådär riktigt besviken!

 

 

Jag hatar att bråka, att ha oordning bland mina saker och känslan av att känna sig värdelös!

Jag älskar mina nära och kära, att känna mig lycklig, att få träna och att titta på gamla foton & videofilmer!

Jag blir irriterad på gnälliga & bortskämda ungar, på regniga somrar, trosor som skaver och folk med fördomar!

 

Jag längtar till sommarens värme, resan till Kreta och att få känna mig helt fri och kunna göra allt jag älskar!

 

Jag hoppas att det en dag är fred på jorden, att vi får en sommar med massa sol och bad, att alla kan se de fina och positiva sidorna hos sig själva och varandra och att vi får något riktigt gott till kvällsmat!

 

Everybody wants happiness nobody wants pain,

                                                     (Bilder från google)