Ett svårt beslut
Jag har slutligen fattat ett av de största och svåraste beslut jag än så länge gjort i mitt snart sjuttonåriga liv. Det har inte varit lätt ska ni veta och jag är fortfarande inte helt säker på om det verkligen är rätt beslut jag gjort.
Som ni nog alla vet har jag ridit sedan jag var sex år gammal. Sedan dess har hästar och ridning varit en mycket stor del av mitt liv. Ridningen och ansvaret för en egen ponny är en stor del av det som har format mig till den jag är idag och jag har så många fina och lyckliga minnen från dessa år med hästarna!
Som jag uttryckte i detta inlägg "Mitt liv med hästar" så har mitt ridintresse svalnat med åren och jag tror att jag nu har kommit till den punkt i mitt liv då det är dags för mig att lägga ridningen lite på hyllan. Jag har funderat mycket på detta under hösten och de återkommande frågorna som dykt upp i mitt huvud har varit, "Skulle jag verkligen klara mig utan ridningen?" och "Skulle inte saknaden bli allt för stor?"
Sedan en tid tillbaka har jag fått göra vissa åtgärder för min hälsas skull vilket bland annat har inkluderat ingen ridning. Från början gick det inte en dag utan att jag saknade det, men till min förvåning gick det över relativt snabbt. Det känns hemskt att säga, men jag har nu insett att jag faktiskt är redo, att jag inte kommer bli galen utav saknad och att jag till och med kan tycka det är lite skönt de regniga dagarna att slippa åka till stallet.
Att ha häst tar väldigt mycket tid och man blir väldigt låst! Innan var detta inget problem för mig då jag älskade att lägga all min tid i stallet, men på senare tid har jag insett att det finns andra saker som finns högre upp på min "vill göra lista".
Jag vet att man växer ifrån saker med åren och att det är helt normalt, men jag kan inte låta bli att känna mig skyldig. Det känns lite som att jag sviker Simba. Jag vet att han är en häst och att det viktigaste i hans liv förmodligen är att han får komma ut i hagen, vara omgiven av sina kompisar och att få mat, men jag får ändå dåligt samvete över allt detta. Jag älskar honom något enormt, ingen tvekan om saken, men jag har inte längre något som driver mig till att fortsätta med ridningen.
Hur dumt det än låter så tror jag att man måste bortse från sina skuldkänslor i lägen som detta och tänka på vad som blir bäst för en själv. Varför lägga tid sådant man egentligen inte vill eller måste göra? Nej livet är alldeles för kort för det!
Hur det kommer att bli med Simba utifrån mitt beslut vet jag inte då det inte är jag som är den riktiga ägaren och därför inte är den som bestämmer det. Drömmen hade varit att jag hade kunnat åka ner till stallet de dagar som ridsuget slår till och ta Simba ut på en tur i skogen, samtidigt som jag vill att han ska bli ompysslad varje dag av någon som avgudar honom precis som jag!
Så detta är alltså ett mycket svårt beslut som jag nu har tagit och eftersom att det rör en stor del av mitt liv kände jag att det var nödvändigt att jag delade med mig av det här. Bara tiden kan nu avgöra om det är rätt beslut jag har gjort!
En ponny som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta! <3
Kommentarer
Trackback
