Tack gode Gud....

Hej mina vänner!
 
Jag tror inte på Gud, eller jag vet inte. Men finns det en Gud där uppe så var han verkligen med mig idag! Varför kanske ni undrar, jo nu ska jag berätta! Innan jag cyklade iväg till jobbet imorse tog jag en promenad med Charlie. Himlen var helt svart och jag vågade inte annat än att klä på mig regnkläder. Inte en endaste regndroppe fick jag på mig under hela promenaden och jag gick och svettades i de varma regnkläderna! När jag kom hem från jobbet sju timmar senare var det dags för ännu en promenad tyckte Charlie, jag tittade ut och såg att himlen bara var ljust grå så jag bestämde mig för att slippa svettas och lämna regnkläderna hemma. När vi kommit ungefär halvvägs börjar det självklart att regna. Till att börja med ett sådant där skönt småregn som bara är avsvalkande, men det lilla småregnet blev efter några minuter till ett grymt, hänsynslöst ösregn! Nu kanske ni tänker "jaha och vad har detta med Gud att göra" och vänta lite så kommer jag snart till det! Jag hade nämligen med mig min mobiltelefon och de flesta tål inte vatten vilket ni förmodligen vet! Min ingår inte i den kategorin av de bra telefoner som gör det och den förflyttades därför snabbt från fickan i mina tygshorts till sport-bhn. Men det dröjde inte länge förrän även den var helt blöt och mitt i en sms-signal blir min mobil oroväckande tyst. "Åh nej, nu har den dött" tänkte jag då. Jag skyndade mig hem, smått panikslagen, och bad till Gud att den inte skulle ha gått sönder. Så fort jag kom innanför dörren drog jag upp den blöta telefonen och..... JAAA den fungerade!! Men så fick jag ett sms och ett litet ynkligt ljud, vilket inte alls lät som en sms-signal, kom från mobilen jag höll i min hand. Jag satte på musiken och på högsta volym hördes det knappt något alls och bra lät det inte heller. Okej, jag hade en fungerande mobil, men ljud vill man också ha! Paniken började komma smygande igen och jag sprang upp på mitt rum, slet fram hårfönen och började föna mobilen på högsta effekt samtidigt som jag ännu en gång bad till han där uppe. Efter en minut eller två la jag ifrån mig hårfönen och testade försiktigt trycka på mobilen som tack gode gud lät precis som den skulle! Då kunde jag äntligen andas ut, dra av mig alla (bokstavligt talat) kläder, krama ut dem på vatten och hänga upp dem att torka! Nu sitter jag med varma kläder och njuter av att vara inne med tak över huvudet!
 
Kanske finns det en Gud, eller kanske inte. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på, men tur hade jag i alla fall idag! Jag tror nog faktiskt att jag är en person som tror med på ödet än på någon Gud. Ödet ville alltså inte att min telefon skulle gå sönder just idag och det tackar jag för!
 
Nu ska jag snart ta och laga mat till mig själv då mamma och Linnea har varit iväg uppåt i landet i några dagar, men är nu på väg hem!
 
Ha en fin kväll allihopa! Puss och kram <3
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

SannaCeciliaNyberg.blogg.se

En blogg om allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0