Sitter i soffan med en fisande lillasyster bredvid mig och tittar på Lets Dance, en typsik fredagkväll hemma hos familjen Nyberg med andra ord! Jag gjorde tidigare klart en biologiinlämning som jag har skrivit på från och till hela veckan. Åh... den där känslan av att ha lagt ett prov bakom sig eller skrivit klart en inlämningsuppgift är väl helt underbar!

 

Idag lämnade jag BUP med lite blandade känslor. Vågen visade plus 2hg vilket självklart är bättre än minus, men jag hade ändå hoppats på lite bättre siffror. En puls på 50, blodtryck på 101/58 och en temp på 35,8 är också ganska så låga värden, ingen större förbättring där heller alltså. Jag vet att det kommer ta tid, men det hindrar mig inte från att önska att allt ska gå på ett ögonblick. Att imorgon vakna med en frisk och helt återställd kropp! Trots att Katarina min behandlare säger att allt kommer stabilisera sig så är jag rädd. Inte över vikten, men över de somatiska värdena. Jag är rädd för att jag har ansträngt min kropp så pass att den kanske aldrig kommer att bli helt bra. Därför blir jag både rädd och besviken när det inte händer något! I knoppen börjar det kännas bra, riktigt bra till och med, så då är det lite frustrerande när inte kroppen hänger med! Men det gäller väl att ha tålamod och tänka positivt!

Positivt tänkande Sanna, positivt tänkande!

 

Nu ska jag släppa blicken från datorn och lägga mer fokus på tv:n. Ha en fortsatt bra kväll!

 

Puss&Kram <3